Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA.
215
dagliga göromälen hvilar den hufvudsakliga bördan på qvinnorna, hvilka
ingalunda utmärka sig genom någon öfverdrifven blygsamhet; men så
äro de också uteslutna från ali undervisning, så att bland alla de
millioner individer, af hvilka detta folk består, ej en enda af qvinkön
är i stånd att läsa och skrifva.
Äfven vid afslutande af äktenskap går man här till väga på helt annat
sätt, än i det öfriga Kina. De unga personerna få nämnligen helt och hållet
på egen hand göra sitt val, och först derefter anhålla de om
föräldrarnas bekräftelse på detta. Under trolofningstiden få de träffas så mycket
de vilja; dock anses det på många trakter för opassande, om fästmön
visar sig utan allt annat sällskap än fästmannens. Ofta upphäfves, efter
begäran af någondera kontrahenten, en om äktenskap träffad
öfverenskommelse, och gifves någon allt för synlig underpant på en sådan, så:
undanrödjes den helt enkelt, hvad kön den än må tillhöra; ett
visserligen i hög grad radikalt medel att göra alla anstalter för hittebarn
umbärliga! Kommer deremot giftermålet till stånd, så äger brudgummen
att till svärföräldrarna erlägga ett obetydligt penningebelopp (omkring
sjutton kronor svenskt mynt) och till brudens öfriga slägtingar femtio
till sjutio skålpund fläsk, en vara, som hos detta folk under alla lifvets
förhållanden spelar en nog stor roll. Före bröllopet firas ett slags
mö-qväll, då det, enligt Krolczyks utsago, skall gå "hett under sköldarna till".
Långt omständligare äro de ceremonier, hvilka åtfölja sjelfva
bröllopsfesten. Då äktenskapet hos miao-tseerna ej saknar sitt religiösa moment,
fordras äfven vid dess afslutande närvaron af en gudomlighetens tjenare.
Denne, från topp till tå iförd en skarlakansfärgad drägt, är den förste,
som på bröllopsdagen infinner sig hos bruden; här förrättar han först,
tillika med henne, bönen till förfädrens andar och uppbränner sedan,
under en framför ingången till huset spänd baldakin, en del pappersmynt
(en sed, som i Kina eljest förekommer vid begrafningar). Derefter
af-går tåget till brudgummens bostad. På denna färd har bruden att
vänta mycket skämt och en mängd speglosor från bygdens ungdom,
hvilken i stora flockar samlar sig på hennes väg. Framkommen,
mottages hon af presten, som begifvit sig i förväg och nu upprepar den
sinnebildliga pappersförbränningen, samt vidare af brudgummen, hvilken
inför henne i det blifvande hemmet och der, biträdd af presten, i sin
ordning inför förfädren förrättar sin andakt. Derpå går gästabudet af
stapeln, efter hvilkets slut de unga oqvaldt höra hvarandra till.
Månggifte är ej tillåtet, och den äktenskapliga sammanlefnaden
tyckes i allmänhet vara efter omständigheterna lyckosam. Mot
ofruktsamhet användes ett något besynnerligt medel: man lägger oskrifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
