Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Margaret Bordillion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Att en sådan antipati dem emellan existerade var alltför
tydligt af de talrika tvistigheter som egde rum då master
Lester var hemma. Ibland var det han som började, ibland
Tiffle; miss Bordillion höll sig fjerran från arenan, och
tjenstefolket ställde sig alltid på gossens sida.
Efter att ha uträttat sitt ärende hos miss Bordillion,
lemnade Tiffle rummet, ej genom den egentliga dörren,
utan genom fönstret, hvilket på franskt sätt var att öppna
ända till golfvet. Hon gick med en hållning som om hon
vore husets värdinna och visade sig högdragen mot
hvar-ochen utom sin herre. Miss Bordillion förmodade att hon
skulle gå ut för att fråga mr Lester, hvilken fortfarande
borde vara derute, hvilka hans planer för dagen voro med
afseende på måltiderna; men det sannolikaste var att hon
ämnade bryta en lans i förbigående med unge Lester.
Detta senare gjorde hon äfven till sitt hjertas stora
förnöjelse. Mr Lester var ej der, och detta gaf henne
mod att yttra några mycket retsamma ord med afseende
på gossens afsmak för fårskött, så retsamma tillochmed
att de föranledde denne uuge gentleman att följa henne
in på hennes eget område och få saken afgjord. Tiffle
yttrade åter något som retade honom och trätan var snart
i full gång. Så högljudd blef den, att miss Bordillion
blef uppmärksam derpå och lansåg det bäst att skynda till
platsen.
Det skulle varit ett godt ämne för en målare. De
stodo på gården emellan ytterdörren som ledde till
tjen-stefolkets rum och köksdörren. Tiffle, karmosinröd,
ursinnig, skrikande, hennes lilla kropp darrande af vrede;
gossen, stående framför henne i en hotande ställning och
yttrande alla näsvisa saker en skolgosse kan säga då han
vill. Han var en smärt gosse, stor som en fjortonåring;
hans ansigtsdrag voro finbildade och vackra; hans ögon
blå såsom fadrens. Tjenstefolket hade kommit ut och
samlats i en åskådande grupp; slagtargossen och Bill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
