Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Lörd Dane smålog.
— Naturligtvis kan ni det. Men Cecilia — och hans
ton blef allvarlig — ni måste lofva mig en sak: att ni ej
skall gifta er med någon, det vill säga att ni ej skall
för-lofva er med någon, utan att först skrifva och rådfråga mig.
Jag skall aldrig gå er i vägen, när det gäller er verkliga
lycka; men ni har penningar och får mera, och ni vet ej
hvad slags pretendenter som kunna komma att eftersträfva
dem. Anförtro er till mrs Knox, som ni gjorde när ni
var liten flicka, och skrif beständigt till mig. Yill ni lofva
mig allt detta?
— Jag lofvar er det, Geoffrey; jag vet att jag saknar
klokhet och lofvar att troget uppfylla hvad ni fordrar.
Lörd Dane visste att han kunde tryggt lita på henne.
Som hon sade, saknade hon klokhet, men hon var mycket
lättledd, och rättade sig alltid efter hans omdöme med ett
litet barns enkla, oinskränkta tillit.
Den anmärkning miss Dane gjort om lady Adelaide
Lester, nemligen att hon blifvit förändrad, att hon blifvit
blek och mager samt liknade en person som är trött vid
lifvet — denna anmärkning hade efter någon tid äfven
andra börjat göra; lady Adelaide tycktes ha någonting som
nedtryckte henne. Hon var lycklig nog med mr Lester,
så vidt verlden kunde döma; men det fanns en apati i
hennes sätt som ej brukar finnas hos den som är
fullkomligt nöjd med sin tillvaro. Det var en egenhet med henne
som förut aldrig blifvit anmärkt: när man hastigt tilltalade
henne, spratt hon till liksom af fruktan och var några
ögonblick helt darrande. Hade hon begått ett misstag då
hon gifte sig med George Lester ? hade öfvertygelsen derom
kommit nu, då det var för sent? Lörd Dane, som engång
varit hennes trolofvade, hade förutspått henne att hennes
dagar, om hon gifte sig med honom, skulle — bli en lång,
otillfredsställd längtan — en längtan att slippa ifrån den
existens hon pålagt sig sjelf. Hade han talat af förutse-
En Qvinnas Ed. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
