Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Mötet i skogen - XXVI. Tiffle råkar i raseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403,
Denna gång färgade en svag rodnad Ravensbirds bleka
ansigte.
— Jag ber om förlåtelse, mylord, sade han; jag var
tjenare åt kapten Harry Dane; jag var ej tjenare åt mr
Herbert.
Det behöfdes ej mera för att komplettera mannens
oförskämdhet. Lörd Dane gick bort med stolta steg och
Ra-vensbird följde honom med skyldig vördnad. Vid den yttre
dörren lemnade en apoteksgosse in en flaska medicin.
— För mr Home, sade gossen.
Detta erinrade lörd Dane om den andre passageraren
som blifvit räddad vid skeppsbrottet. Han vände sig ’om
mot Ravensbird.
— Är mr Home ej borta ännu?
— Han har ej kännt sig tillräckligt frisk för att resa,
mylord; vi ha måst skicka bud efter doktor Green. Han
väntar äfven på penningeremisser, säger han.
Lörd Dane kastade hufvudet tillbaka med den
högdragna gest, som var egendomlig för familjen. Svaret
tycktes angifva att Richard Ravensbird löpte fara att förlora
på denne andre resande.
— Det gör han sig förtjent af, mumlade lorden för
sig sjelf under det han aflägsnade sig.
XXVI.
Tiflle råkar i raseri.
Tiden hade nu framskridit till Oktober månad utan
att några synnerliga förändringar inträffat. Plakaterna, som
utlofvade tusen punds belöning för tillrättaskaffaren af
skrinet, hängde fortfarande på husknutarne och i butikfönstren
i Danesheld, utan att något resultat följt deraf; det
lackerade skrinet hade ej återfunnits och mr Bent kände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
