- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
438

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Londonbankiren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

438,

hon till mr Lesters uppmaning att hennes dörrar för
framtiden skulle vara tillslutna för Lydney.

Det hade ej varit något tillfälle att utföra detta
beslut, ty mr Lydney hade ej gjort något besök; men denna
morgon, just medan mr Blair gjorde sitt besök på
polisstationen, hände det att han infann sig vid hennes dörr.

— Ej hemma, sir, svarade Maria, miss Bordillions
tjensteflicka, i det hon blef blossande röd vid denna
osanning.

Men just i detta ögonblick hände det att miss
Bordillion sjelf kom till fönstret, hvilket i det lilla huset
var beläget straxt intill dörren. Mr Lydney såg på henne
och derefter på tjensteflickan under det ett smålöje
öfverför hans ansigte. Flickan blef förvirrad och försökte ett
rättfärdigande. »

— Det är ej mitt fel, sir, att jag ej kan släppa in
er; jag àtlyder endast den befallning jag fått.

— Har miss Bordillion befallt er att ej släppa in
mig när jag kommer på besök ?

— Nåväl, ja, sir, det har hon gjort. Jag är mycket
ledsen, sir, att nödgap vara så hård.

Han ref ett blad ur sin plånbok, skref derpå några
få ord och skickade henne in med det.

"Tillåt mig träffa er på ett par minuter. Jag begär
det såsom en ynnest."

Miss Bordillion tyckte att ett så kort samtal ej
skulle ha något att betyda. Då hon såg detta ädla ansigte
derutanför, tycktes hon förlora alla sina tvifvel på honom.
Sällan hade hon sett någon till hvilken hon skulle velat
sätta ett så obegränsadt förtroende, hade det ej varit för
dessa tvifvelsmåls skull.

— Jag tackar er för det ni tillät mig komma in,
började han då han inträdde och räckte ut sin hand,
hvilken hon som vanligt fattade. Att jag ej står i gunst hos
Daneshelds innevånare, deraf ha de sista veckorna lemnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free