Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 6
en sagoförtäljare
Ett par dagar därefter — det var två dagar före
vår afresa — gingo vi för sista gången till Mohammeds
bostad. Jag hade med mig en något nött blus af
röd-och hvitrandigt siden, som jag öfverräckte till Leluna.
Hon strålade upp i hänryckning, men sade naturligtvis
inte tack. Jag kände verkliga samvetskval vid tanken
på hvilken löjlig stillöshet skulle bringas in i hennes
dräkt genom detta plagg. Men Leluna var lycklig, och
det var ju bra.
Vi bådo henne hälsa Mohammed, att vi skulle resa
om två dagar med 7-tåget och att vi gärna ville taga
farväl af honom.
Vi kände oss ej säkra om att vi lyckats göra oss
riktigt förstådda med vår klena arabiska, men
Mohammed infann sig verkligen sagda morgon — dock ej vid
järnvägsstationen; förmodligen var han fortfarande mån
om sitt goda rykte och kunde ju ana, att dit ner skulle
komma en hel del af våra arabvänner; — han kom till
hotellet en halftimme före afresan. Och där, i den
soliga morgonstunden, togo vi afsked af Mohammed,
innan vi skramlade af i hotellomnibusen, och han önskade
oss bon voyage och såg strålande ut, när han talade om
Lelunas rödrandiga blus.
Jag känner mig nästan öfvertygad om, att hela
ne-gerbysocieteten, innan många timmar gått, visste, att de
främmande damerna gett en sidenblus åt Mohammeds
hustru. Och jag hyser en svag förhoppning om, att
denna omständighet talat till vår förmån och
återvunnit åt oss nämnda societets högaktning. Kanhända ha
de kommit öfverens om, Hussein och den snälla neger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
