Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
SIDI-OKBA
fulla, graciösa rörelser likt späda gazeller. Om de ute
på en väg möta europeiska damer och fulla af
nyfikenhet och intresse stanna för att beskåda deras
ansikten och dräkter och mumla den vanliga arabiska
komplimangen: »Zena, zena!» (vacker, vacker!), är det med
en röst så mjuk och smekande, att äfven det arabiska
språket, som annars med sina sträfva gutturalljud
ingalunda kan kallas vackert, ljuder helt välklingande. Och
svarar man: »Zena enti!» (Du är vacker), är det med
ett halft förtjust, halft skamset, men helt intagande litet
skratt de svara sitt: »Lela, lela!» (nej, nej!), allt under
det de skaka på sina näpna små hufvud, så att de
stora silfverörhängena svänga omkring dem.
Sidi-Okbars brokiga basargata leder till ett
tämligen stort torg, där just nu under bönetimmen inga stånd
eller försäljare syntes till utom några guldsmeder, som
med synnerligt enkla verktyg — bland hvilka en spik
spelade en framstående roll — arbetade på
silfver-smycken: spännen och armband, fotringar och
hufvud-smycken — sådana som talrikt förekomma i äfven den
fattigaste arabiska kvinnas dräkt. Sitt lager hade de
bredvid sig i en liten trälåda utan lås.
Strax bredvid torget låg ett väfveri, som våra
guider hela tiden talat om såsom en af stadens främsta
sevärdheter.
Det var blott en enda man, som satt och väfde
därinne. Den stora matta han arbetade på utfördes i en
teknik, som erinrade mycket om hvad som i Sverige
kallas flossaväf.
Utmed två af salens väggar löpte en divan, på hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
