Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenskarna förföljde, och konungen allra ivrigast:
före alla de andra sprängde han fram, följd blott av
sin livknekt.
Men polackerna hade snabba" hästar. De flesta av
dem lyckades rädda sig in i sitt läger.
Ej långtifrån det polska lägret var en kulle.
Konungen red upp på densamma och lyfte sin kikare
till ögonen för att bättre kunna iakttaga markläget.
Något åt sidan bidade Anders Livknekt, som också,
liksom konungen, blickade ut över slätten.
Men bakom dem, nedanför kullen, kommo två män
smygande. De buro polsk mundering och voro bland
dem som nyss flyktat för svenskarna; de hade dolt
sig i småskogen och därifrån varsnat konungen, som
satt till häst uppe på åsen. Och sedan de bundit sina
hästar inne bland buskarna, smögo de sig nu fram
för att söka komma honom till livs.
Nu voro de komna helt nära.
Konungen höll alltjämt kikaren för ögonen.
Men livknekten spratt plötsligt till vid ljudet av en
torr gren som knäcktes. Han vände på huvudet,
varsnade de annalkande fienderna, gav till ett rop av
förfäran och höjde strax sin pistol emot den ene av
polackerna.
Varnad av hans rop, vände sig också Gustav Adolf
hastigt om. Där lyfte den andre polacken sin sabel
emot honom. Konungen höjde snabbt sin värja till
värn. Ett hugg av den tunga ryttarsabeln — och
värj-plåten brast. Åter ett hugg — och sabeln snuddade
vid konungens huvud, i det den bortskar brättet av
hans hatt.
Men i nästa ögonblick, och innan sabeln åter hann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
