Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste konungen att det skulle väl skötas, ty här
kommenderade Lennart Torstensson. Hade ej denne
redan i sina ynglingaår, då han var kammarpage, röjt
prov på fältherregåvor? Väl kom konungen ihåg den
gången, då han i en drabbning skickat sin page med
ett budskap till en av sina överstar: medan den unge
Lennart red ditåt, såg han fienden ändra ställning —
och så ändrade han ock på eget bevåg ordern. Det
var kvicktänkt handlat; det var ock dristigt handlat,
ty mången härförare skulle med livets förlust ha
straffat en sådan olydnad. Men sådan var icke Gustav
Adolf; han gladdes åt att märka, att här fanns en
som en gång skulle göra sitt land och sin konung
heder.
Bakom artilleriet stod fotfolket.
Där stodo dalkarlarna under Åke Oxenstierna.
Nack-styvt folk voro de än, som på den tiden då de kivades
med den förste Gustav, men var Svea rike i fara, nog
hoppades man än som fordom på de käcka männen
från Siljans och Dalälvens stränder.
Där stod Klas Hastfehr med karelarna — små och
mörkhåriga och med breda kindknotor; nästan sedan
barnaåren voro de vana vid att nappas med vilda
moskoviter, och icke blevo de lätt förfärade, ej ens
inför de hårdhudade kroaterna.
Där stodo österbottningarna under den tappre Axel
Lillie. De voro lika ljuslagda som karelarna voro
mörkhyllta — där var svenskt bondeblod och svensk
bondekraft i dessa blåögda, gulhåriga bussar.
Där stodo uppländingarna — sävliga, trygga män
från leriga slätter och beslutsamma män från
hav-omspolade skärgårdsöar. Deras överste var Nils Brahe.
9. — Ro o s, Gustav II Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
