Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befästad var borgen och så förträffligt dess läge, att
den tycktes omöjlig att taga.
Och dock måste den tagas. Ty Tilly, som åter samlat
en stor här, var i antågande.
Konungen lät utlägga plankor emellan de
kvarstående bropelarna. Det var hisnande att färdas där
uppe å den smala spången — högt över den brusande
floden och med fiendens kulor vinande om öronen.
Men en hop skottar och svenskar sprungo dristigt
över. I några båtar, som man till sist lyckats finna,
överfördes andra. Och innan kvällen hade Gustav
Adolfs folk begynt gräva löpgravar å den smala
strandremsan mellan borgen och floden.
I två dagar dånade kanonerna mot murarna. Tredje
dagens morgon, innan det ännu grytt, skulle
stormningen ske. Österbottningarna, förda av den tappre
Axel Lillie, skulle gå i spetsen. I ett utanverk, som
föregående afton erövrats, stodo trupperna redo. Ännu
var det för mörkt att begynna anfallet. Då befallde
Lillie en av sina löjtnanter att med sju man smyga
emot portvalvet för att rekognoscera. Förundrad fann
patrullen, att vindbryggan var nedfälld. Ingen i
borgen kunde tänka sig att de belägrande redan skulle
drista sig så långt.
Men nu hörde vakten, att någon rörde sig utanför
vallen.
— Namn och lösen? ropades det.
— Jag är svensk, ropade löjtnanten till svar. Och
i detsamma sprang han med sina sju män upp på
bryggan. Därpå vände han sig om och ropade nedåt
de bidande trupperna: — Kamrater, skynden hit!
Slottet är intaget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
