- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
119

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNG KYROS

119

Så blev då Mandane, konungens dotter, bortgift
med en persisk furste. Efter någon tid födde hon
en son, vilken blev kallad Kyros, det betyder sol.

Då hade konungen åter en sällsam dröm. Och åter
sände han efter magerna. Dessa sade:

— Denna dröm har samma betydelse som den
förra: din dotters son skall råda över hela Asiens land.

Då tog Astyages från sin dotter hennes barn, sände
efter en av sina hovmän, vid namn Harpagos, och
sade till denne:

— Tag detta barn och förgör det med dina egna
händer. Ty det får icke leva.

Harpagos tog barnet och gick. Men under det han
gick på vägen, betraktade han barnet och såg, att
det var ett vackert och kraftigt barn. Och han grät,
ty han ömkade sig över barnet. Han fruktade också
för sin egen säkerhet.

—- Ty, tänkte han, om Mandane en gång blir
drottning, då skall hon ställa mig till ansvar, om jag dödat
hennes son.

Så beslöt han då att skjuta gärningen över på en
annan. När han kommit hem till sitt hus, lät han
tillkalla en fäherde, som vaktade konungens
hjordar, och sade till denne:

—• Sätt ut detta barn i ödemarken till att dö av
hunger eller till att rivas ihjäl av vilddjuren. Ty så
är konungens vilja. Och om tre dagar skall jag sända
män, vilka hämta dess kvarlevor och begrava dem.

Herden tog barnet och bar det hem till sin hydda.
Hans hustru kom emot honom och var vid sorgset
mod. Ty hennes lille son hade nyss dött. Då hon nu
såg det barn, som hennes make burit hem, och hörde
att det var dömt till att dö, sade hon:

— Låt det bliva vid liv! Låt oss uppfostra det
såsom vårt eget barn! Och må vi i stället sätta ut i
marken vårt eget döda barn, så får det en
begravning sådan som gives åt en konungs ättling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free