- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
154

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 B ABN BIBLIOTEKET SAGA

Då hände det en natt — berättas det — medan han
satt under Bohdi-trädet, att alla de tankar som
frestat, alla de begär han bekämpat, alla de tvivel han
stritt emot, med ens stormade fram för att rycka den
vise bort från den väg han valt.

Där kom Själviskheten, som i allt som sker och i
allt hon skådar blott ser sin egen avbild — som
kräver att hela världen ger eko åt hennes röst. Där
kom Begäret, som söker njutning, ständig njutning
och förbränner kroppens krafter och själens hälsa.
Där kom Okunnigheten, den svarta häxan, som
håller själarna i mörker och slöhet och som viskade till
honom: »Varför möda dig för att hjälpa dessa
många, som icke fråga efter upplysning?» Där kom
Hatet med sin gördel av väsande ormar, där kom
Ärelystnaden, som talade om hur man på andra vägar
skulle vinna mer av människors pris.

Men Gautama motstod frestelserna. Han vek ej
ifrån den väg han valt. Och i denna natt, sedan
stormar av tvivel och frestelser dött hän, nådde han in
till det skådande, som sträcker sig bortom, tid och
rum. Han såg gångna liv. Han såg fjärran världar.

I den natten, säges det, blev han en Buddha, det
vill säga: en upplyst. Han fann vad han ansåg vara
livsgåtans lösning.

Och därefter begynte Gautama Buddha att
förkunna sin lära för människorna.

Så djupt hade han sörjt och grubblat över
människornas sorg, att det tycktes honom som om själva
livets grundton vore lidande. Aldrig pekade han på
vad gott och skönt, som dock inrymmes i detta
jordeliv, där blotta åsynen av en farande sky på fästet
eller ett ljuvligt blomster på ängen kan i en
människosjäl tända en strimma av glädje. N;ej, allt som
tyckes vara lycka och fröjd är blott ett bedrägligt
sken, lärde Buddha. Endast lidandet är verkligt. Att
födas är lidande, att leva är lidande, att dö är lidande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free