Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SEKLERNA 6 7
Men Kriton förstod att hans vän hade rätt. Med
sorgsen stämma sade han:
— Nej, min Sokrates, jag har intet att säga.
-—• Så låt oss då ej mer tala härom, min Kriton. Må
vi handla så som guden bjuder oss.
*
Dagen därpå sågs fartyget löpa in i Piräus hamn.
Och när morgonen därefter Sokrates vänner samlades
kring sin älskade mästare, visste de, att denna dag
skulle bli hans sista.
Men han tog emot dem lugn och leende. Och när
hans vänner förundrade sig häröver, sade han, att
han vore viss om att bortom döden väntade honom ett
liv, som ingalunda vore sämre än detta jordeliv utan
långt bättre. Och då han märkte, att hans lärjungar
icke alla voro övertygade om detta: att själen lever
ännu efter skilsmässan från kroppen, så begynte han
förtälja dem, vilka skäl han hade för en sådan tro.
Han talade om, hur allt i denna värld tyckes rinna
upp ur sin motsats: ur natten- springer dagen fram,
ur dagen natten; ur vintern födes sommaren, och
efter sommaren följer åter vintern. Likaså, menade
Sokrates, växer liv ur död och död ur liv. Han var viss
om och hade redan många gånger talat med sina
lärjungar om att människosjälen, när den födes till
detta liv, redan förut levat, och att vad människan
under sitt liv här lär sig, det är för det mesta blott ett
återerinrande av vad hon fordom lärt.
Härtill svarade nu de båda tebanerna Simmias och
Kebes, att också de funno det sannolikt, att
människan levat redan innan hon vaknade till detta jordeliv.
Men däremot kände de sig icke vissa om att ej sjä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/2/0109.html
