- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / Andra samlingen /
135

(1924) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENOM SEKLERNA.

151

i fråga om att höra och lära. Spintaros, som en tid
vistades hos oss, plägade säga, att han aldrig träffat
någon människa, som visste så mycket och talade så
litet som Epaminondas. Det vore bättre, Teanor, om
du själv sade oss din tanke om dessa ting.

Teanor sade:

—• Jag skulle vilja säga detta: det är mig ofattligt
huru man kan betvivla att det finnes människor, som äro
liksom invigda åt gudarna, som av dem älskas och från
dem mottaga budskap. En man, som äger många hästar
och gärna sysslar med att tämja dem, ägnar sig ju dock
med särskild omsorg åt dem av djuren, som äro mest
läraktiga. Skulle då icke också gudarna förhålla sig på
samma sätt mot människorna? Och liksom en härförare
genom trumpetstötar och häroldsrop kungör sina
befallningar för dem, som befinna sig på avstånd, men åt
de trogna, som närmast omgiva honom, själv meddelar
sina tankar, så talar gudomen omedelbart till de
människor, som lyft sig till dess närhet. Ty det är blott
några få, vilkas liv gudarna smycka. Men de själar, som
äro befriade från återfödelsen, dessa som, ej längre
fjättrade av kroppen, leva i frihet, dessa äro de andar
vilka leda och vårda människorna. Ty liksom atleter,
vilka nått den ålder, då de draga sig tillbaka från kamp
och tävlingar, likväl icke helt förlora intresset för
kroppsövningar, utan finna glädje i att se de unga öva
sig och gärna uppmuntra och leda dem, så övergiva de
andar, som genom sin dygd höjt sig ovan livets strider,
dock ej helt denna värld. Utan när de se människor,
vilka sträva efter dygden, uppmuntra de dem och stödja
dem. Men liksom människor, som stå på stranden och
se skeppsbrutna kämpa mot vågorna, under tystnad
betrakta dem som äro långt borta och som de ej kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/2/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free