Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’38
BARNBIBLIOTEK ET SAGA
Pelopidas frågade strax efter Epaminondas. Varför
var han ej där?
Man sade honom skälet till att hans vän ej velat
deltaga i sammansvärjningen. Och Pelopidas erkände, att
denna vägran stod i överensstämmelse med Epaminondas
milda och människovänliga natur och ingalunda vore
något att klandra.
— Gott är dock, menade Pelopidas, att vi, sedan vi
utfört vårt rättskiparvärv, kunna hoppas på hans råd
och ledning. Det finnes dock ingen i vår stad, som kan
förliknas vid honom i klokhet och högsinthet.
Som de nu överlade om huru de bäst skulle begynna
sitt företag, hördes ett buller nere vid dörren. Strax
därpå kom någon och anmälde, att två av Arkias tjänare
stodo utanför, klappade på och begärde att bli insläppta.
Bestörta sågo alla på varandra. Karön grep i hast en
krans och satte den på huvudet ■—• för att se ut som om
han sutte helt lugnt i ett dryckeslag — gick så till
dörren och sporde männen vad de ville.
De svarade:
—- Arkias låter hälsa, att du Karön, strax skall
komma till honom i Filidas hus.
— Varför? frågade Karön. Har något hänt?
—- Det veta vi ej, sade tjänarna. Men vad svar skola
vi bringa Arkias ?
— Sägen honom att jag kommer, så fort jag hunnit
lägga av min krans och taga på min mantel, sade
Karön.
När de sammansvurna hörde vad Arkias befallt, blevo
de bestörta. Somliga mumlade:
— Är det kanske Hippostenidas, som förrått saken ?
Nyss visade han sig vankelmodig, feg har han alltid
varit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
