- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / Andra samlingen /
155

(1924) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENOM SEKLERNA.

151

förklarade han, att själv ville han begiva sig till
Tessalien, då han ingalunda ville svika tessalernas tillit, men
om hären vore bestört över förebudet, så borde den ej
rycka ut. Ty den som fruktar olycka, den, menade han,
drabbas lätt av olycka.

Så begav han sig av, endast åtföljd av trehundra
ryttare, vilka frivilligt erbjudit sig att följa honom.
I Tessalien slöto sig trupper till honom. Men när
Alexander fick höra, att Pelopidas denna gång hade med
sig blott en liten skara tebaner, steg hans tillförsikt.
Och han ryckte ut med en ansenlig styrka.

Mitt på den tessaliska slätten höjer sig en bergås,
som kallas Kynoskefalai, det betyder: hundhuvudet.
Nedanför denna ås möttes de båda härarna. En man kom
skyndande till Pelopidas och anmälde:

— Alexander har en mycket talrik här.

— Så mycket bättre, sade Pelopidas. Dess flera ha
vi att besegra.

Hans trupper angrepo med kraft; Och där de ibland
tycktes vackla, skyndade han till och ingav genom sina
ord och sitt exempel en sådan kraft och hurtighet, att
det tycktes för fienden som 0111 det vore nya
stridsmän, vilka nu ryckte an. Redan var Pelopidas här nära
att segra. Men när han från den kulle dit han
emellanåt begav sig för att få en överblick av striden, fick syn
på Alexander, vilken var sysselsatt med att ordna en
skara legosoldater, greps han av en häftig vrede. Han
ville straffa den man, som svikligt förfarit mot honom
själv och som var till så stor olycka och fördärv för
sina undersåtar. Med en sådan snabbhet störtade han
fram, att han lämnade sitt rytteri långt bakom sig. Och
han ropade högt en utmaning till tyrannen.

Men denne dolde sig skyndsamt bland legosoldaterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free