Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
B ARN BIBLIOTEKET SAGA
den flod, vid vars andra strand Persepolis låg, insåg
stadens kommendant, att han ej kunde försvara sig.
Stadens invånare insågo det också. De beslöto att
själva taga vad de kunde av skatterna, innan
fienderna ryckte in. När kommendanten märkte dessa avsikter,
tycktes det honom hederligare att överlämna skatterna
till en segrande konung än att låta dem plundras av
en tygellös folkhop. Han sände därför bud till
Alexander och uppmanade honom att så fort som möjligt
gå över floden och rycka in i staden. Man skulle ej
göra motstånd.
Konungen lät slå en brygga över floden och tågade
över. Men då han redan var nära staden, mötte
honom ett underligt tåg.
Några tusen grekiska fångar, som blivit omänskligt
stympade och marterade för att sedan vara ett
föremål för sina persiska fångvaktares spe och begabberi,
hade fått höra ryktet om Alexanders annalkande. De
beslöto tåga konungen till mötes. Och perserna, som
visste att de inom kort skulle vara i Alexanders våld,
vågade ej hindra dem. Nu kommo de, några med
händerna avhuggna, andra berövade näsa och öron, alla
brännmärkta, alla klädda i eländiga trasor och
utmärglade av svält.
Alexander grät och hela hären grät, när dessa arma
människospillror blevo synliga.
Konungen sade till de arma, att han ville på alla sätt
hjälpa dem. Han skulle anskaffa vagnar och dragare
samt sända män, vilka skulle föra dem till Hellas, hem
till hustrur och barn. En summa pengar ville han giva
envar av dem, ävensom kläder.
De stodo först tysta och tvekande. Men så sade en
av dem:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
