Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
BARNBIBLIOTEKET SAGA
skogbetäckt berg, utbröt ett det häftigaste oväder.
Stormen tjöt, regnet piskade, och kölden blev plötsligt så
stark, att regnet frös till is. Många segnade ned av
utmattning och frösö ihjäl. Men konungen gick
outtröttligt omkring, hjälpte, tröstade och stödde dem,
som voro nära att falla. Sedan man lyckats få en eld
tänd, förde han dit de hungrande, frysande krigarna
och sörjde för dem på bästa sätt.
En annan gång under brännande hetta visade han ej
mindre självbehärskning. Man tågade genom en torr,
ökenartad trakt, alla ledo svårt av törsten; då funno
ett par soldater en liten vattenpöl och öste upp vattnet
i ett par lädersäckar, som lastades på mulåsnor.
Konungen mötte dem. De hällde upp av vattnet i en hjälm
och bjödo honom.
Alexander tog hjälmen och ämnade dricka. Men i
detsamma kom han att kasta en blick på de omkring
honom stående soldaterna. Allas blickar voro ivrigt
fästa vid detta vatten, i allas ansikten lästes de
törstandes trånad.
— Icke vill jag ensam dricka då så många tappra
män törsta, sade konungen.
Och han hällde ut vattnet på marken.
Då bröto de kringstående soldaterna ut i jubel.
Kunde man ej med glädje lida och kämpa för en
sådan konung!
Men om Alexander själv var härdig, fordrade han
ock av sitt folk och ej minst av sina härförare, att de
ej i tjänsten skulle sky mödan.
—■ Veten I icke, sade han till dem, att maklighet
passar för slavsjälar. Men att anstränga sig, det är
kungligt.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
