Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
B ARN BIBLIOTEKET SAGA
—■ Vad gudarna tillråda bör man ju lyda, sade
Alexander leende.
Och han gick åter in och fortsatte dryckeslaget.
När Alexander för’ andra gången trädde ut ur
gästabudssalen, var det redan dager. De sammansvurna
hade avlösts äv andra uppvaktande. Man måste
uppskjuta gärningen.
Men morgonen därpå begynte Epimenes, en av de
sammansvurna, att ångra sig. Alexander hade talat så
vänligt till dem under natten. Epimenes gick till
Alexander och bekände allt. De brottsliga blevo häktade.
Ingen förnekade saken. Men Hermolaos ville
åtminstone giva utlopp åt sin förbittring. Han talade om
Alexanders övermod och om huru han dödat den ena efter
den andre av dem, som tjänat honom: Filotas,
Parmenion, Kleitos. Och han förebrådde konungen, att
när han i sin närhet hade en man så oförskräckt och
så överlägsen som Kallistenes, då visade han honom
uppenbart sin onåd.
Konungen kom ihåg, att Hermolaos mycket sökt
Kallistenes sällskap. Den unge pågen hade sagt sig vilja
bli undervisad i filosofi. Var det kanske av Kallistenes
han blivit uppeggad till sitt onda anslag?
De unga pagerna blevo stenade till döds. Och
konungen lät fängsla och martera Kallistenes samt
därpå sätta honom i en järnbur.
—■ När jag kommit åter till Makedonien, skall jag
rannsaka honom och döma honom, sade konungen. Och
det inför Aristoteles!
Ty konungens forna tillgivenhet för Aristoteles
hade förbytts i ovilja och misstro. Var ej Kallistenes en
lärjunge av Aristoteles ? Hade han ej av denne fostrats
till sitt trotsiga sinne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
