- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / Andra samlingen /
236

(1924) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 B ARN BIBLIOTEKET SAGA

nom sundet vid Herakles stöder — det är det sund vi
nu kalla Gibraltar sund. Sedan skulle han underlägga
sig Iberien och Italien och därpå det övriga Europa.

På berget Libanon, befallde Alexander, skulle träd
fällas och fraktas till staden Tapsakos vid Eufrat; där
skulle stora sjuroddarskepp byggas och sedan föras
till Babylon. På dessa skepp skulle han företaga sin
långa härfärd.

Men medan han väntade på dessa, företog han
emellanåt färder på Eufrat och på de många kanaler och
dammar, som stodo i förbindelse med floden.

En dag, då han sålunda färdades ute på en stor
damm, pekade en perser, som var med på skeppet, ut
över det stillastående vattnet.

— Härunder, sade han, vila Babylons gamla
konungar. De läto leda bort vattnet och därunder mura sina
gravkamrar. De ville vara vissa om att få vila i fred.

En häftig vindstöt kom farande. Den ryckte från
Alexanders huvud den höga tiara med gulddiadem, som
han numera — i likhet med de persiska monarkerna —
plägade bära. In i den höga vassen blåste diademet.

En av roddarna, en fenikier, kastade sig strax i
vattnet och simmade bort för att hämta kronan. Han
fick tag i den och vände om mot skeppet. Men kronan
kunde ju bli våt om han höll den i handen. Så satte
han den på huvudet, medan han sam tillbaka.

När Alexander fick igen sitt diadem, lät han giva
roddaren en talent — det var så mycket som fyratusen
kronor i vårt mynt. Men därpå lät han prygla mannen,
därför att han understått sig att sätta kungakronan på
sitt huvud.

’Man begav sig hemåt. Men alla märkte att
konungen såg nedslagen ut. Och alla förstodo, att han ansåg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/2/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free