Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AFTON PÅ KUNGS-LENA
2 7
Marsk Torgils. Kallt månde det väl tyckas dig, detta
vårt svenska land, när du minnes din faders rike.
Fru Hedvig. Icke är det kölden som synes mig svårast.
Men tungt är det mörker som ruvar över edra vintrar.
Helst när, såsom nu, vinden tjuter över slätten.
Marsk Torgils. Mer än en gång har jag tänkt, att jag
gjorde illa mot dig, allra käraste hjärta, då jag tog dig
i din blommande ungdom att i främmande land bliva
maka åt en åldrande man.
Fru Hedvig. Säg icke så, jag beder dig, min make. Det
är min glädje att vara dig till hugnad i dina höstliga
dagar, och ingalunda förtryter det mig att dina hår
börja gråna. Mig behagar mera en hjälte som utfört
stora bragder än en ung väpnare, som gärna ordar om
allt vad han ärnar göra.
Marsk Torgils. Nu skola vi dock till förnöjelse i den
långa vinterkvällen höra sång och strängaspel. Det är
bästa bot, när mörkret faller på och sinnet blir tungt.
Staffan, min sven, du som kan leka på luta, kvad för
oss något som är ljuvligt att höra.
STAFFAN. Skall jag så kväda om den striden som stod
här vid Lena, då Knut Eriksson slog kung Sverker?
Fru Hedvig. Nej, kväd icke om strider och blodsdåd i
kväll.
STAFFAN. Skall jag så kväda visan om herr Sune och
liten Elin?
Fru Hedvig. Det likar mig bättre att höra.
STAFFAN (spelar på luta och sjunger).
Det var herr Sune Folkvardsson,
han sade till sin broder, herr Knut:
»Vi vilja rida till Vreta kloster
och taga fröken Elin därut.»
Så ligga de hjältar slagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
