Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [7]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag är ovan att forska i dylika hävder, årtal
och namn börja gå runt om varandra i mitt huvud
och jag störtar ut i parken för att få luft och reda
i mina tankar. Jag är dödstrött, men jag vet att om
jag lägger mig att vila nu, blir min lott att ligga
och stirra klarvaken hela natten.
Vad denna park är vacker! Varje gammal lind
är ett fantastiskt sagoträd värt en allvarlig och
konstnärligt omsorgsfull gravyr. Hur geometriskt
vackert infälld i parkens plan ligger icke den runda
dammen! Och hur mystiskt lyser icke slottet i
den börjande skymningen mellan stammar och
avlövade grenar!
Borta i trädgården går gubben Andersson,
gårdens faktotum, och jag slår mig i språk med
honom. En cigarr grundlägger ett vänskapligt
förhållande oss emellan och en bön om en pris snus
åstadkommer intimitet. Å, han har varit här länge,
han! Han känner slottet både utan och innan.
Inte för att han tror på spöken — det är bara
okunnigt och dumt folk, som tror på sådant — men
Vita frun tror han på, därför att han har sett
henne mångfaldiga gånger. Inte kan man kalla
henne spöke, tycker någon det? Hon är helt
simpelt Vita frun, hon hör hit. Hur hon ser ut? Hur
hon är klädd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
