Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XV. Djurgårdsteaterns repertoar 1880. — Jag får plats som påklädare. — Debuterar sedermera på samma scen ... och på alla fyra. — Samma teater 1881. — Kronprinsessan Victoria anländer till Stockholm. — Den s. k. Victorialuggen. — Något om en roman och ... en bönpall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så småningom blev emellertid den förkättrade luggen ett
komplett mode och det var rätt så lustigt att se även äldre
damer ståta med »Victorialugg».
— — —
Det var allt som allt fest över Stockholm på 1880- och
1890-talen. Det ena jubileet avlöste det andra och stora
illuminationer med fyrverkeri voro en ofta återkommande folkförlustelse.
Nittonhundratalets stockholmare ha verkligen inte mycket att
minnas av stora glada folkfester. Men kanske är det i enlighet
med programmet: får inte Per roa sig, ska inte heller Pål
göra det.
Det visar sig emellertid, att en stor folkets fest blir ett minne
för livet för en själv och något att tala om för senare tiders
barn även. Alltså, efter vad undertecknad vågar tro, icke illa
använda medel.
— — —
Vad Knut Tivander beträffar, sade han upp sitt berömda
flickgarde, »Tivanders vackra flickor», samt började med en
helt liten trupp på gamla Blancheteatern, nu omdöpt till
»Vaudevilleteatern». Företaget sprack och direktören gav sig ut på
ensam hand. Han kom åter till Stockholm som kuplettsångare
i Blanchs och dog i misär under en sejour i Norrköping.
Under många år var Djurgårdsteaterns scen sedan stängd
för undertecknad eller till 1909 då jag trampade den under
repetitionerna till en av mig skriven sommarrevy.
Det var många kära minnen från en svunnen ungdomstid,
som då, trettio år efteråt, smögo sig på en.
Efter den här ovan omtalade närmare bekantskapen med
Thalia och Thalias tjänare »av bägge könen», hade
diktarsjukan inom mig slagit ut i fullt vansinne. Jag satte mig till en
början ned att skriva en roman. Den kallades »Brott och brott»
och — detta en avi åt hrr förläggare — finns att köpa för
utgivning än i dag.
Det värsta för författaren var att få slantar till papper.
Kapitel efter kapitel flöt fram med en fart som gällde det en
beställning på en tidningsföljetong, och papperet tröt ideligen.
Som jag kanske antytt, hade mamma på allvar börjat handla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
