Rännstensungar och storborgare / 127 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XVII. Det olyckssaliga Mosebacke etablissemanget. — Luftseglaren Rollas djärva bragd. — Begravningen. — En ung trapetzkonstnärinna skadad. — Några korta drag ur Frans Hodells liv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Söndags-Nisse, vilken hade mycket att säga i
den så synnerligen polemiskt sinnade
tidningsvärlden.

Frans Hodell † 1890.

Ett femtontal av år efter och jag
träffade Frans Hodell i alla de
förnämligare ordnarna, och aldrig hade
han ett tacksammare sällskap hem
till nr 7 Klara Norra Kyrkogata, än
undertecknad. Ack, hur minnes jag
inte den lilla sexa, som ständigt stod
dukad på Mauritz Meijers
träsnideribord i yttre rummet på
redaktionen, med bl. a. varma kastanjer,
vilka voro väl förvarade i en
ullpåse och smakade gudomligt så här
på nattkulan! Vi voro i allmänhet
en tre, fyra som följde med hem
till 7:an, men sedan vi fått den lilla »tupen» och smort
kråset, dunstade de andra i laget av en och en, ity Hodell var
en farlig nattsölare, vilken aldrig ville i säng. Och vad skulle
han i sängen på natten att göra, då hans bästa sömn brukade
inställa sig, när det började dagas? Men i undertecknad hade
han alltid ett tacksamt sällskap. Där gingo vi omkring i
våningen och han var outtröttlig i att beskriva alla minnen han
samlat från sitt glada teater- och journalistliv. Det senare för
övrigt intimt sammanhängande med den pressens glansperiod,
då August Blanche, Lars Johan Hierta, August Sohlman,
»Valfisken»-Johansson, Johan Gabriel Carlén, Birger
Schöldström och allt vad de stora tidningsandarna hette, levde och
verkade. I ståten vid August Blanches begravning hade Frans
Hodell tagit mycket verksam del, och det lät så naturligt, när
Frans Hodell så här på tu man hand och i det stilla
festruset yttrade:

»Vänta, gosse, när jag dör, ska ni se en begravning, som inte
står långt efter Blanches!»

Människan spår etc. Den 25 maj 1890 dog Frans Hodell ute
på sitt sommarställe Lemshaga och det blev en högst stilla akt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>