Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXIII. Ordensliv i gamla dagar. En konstifik sammanslutning, bildad uppe i Vasastaden. — Om Par Bricole på gamla Börsen och om sällskapet W-sex i eget hem. — Om nackspil i gamla dagar och om den tidens nattsöl. — Till slut om ett sällskap, vilket sammanträder — var skottdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaffetår i tidig morgonstund, allt för att värdigt avsluta det stora
ordenskalaset.
När de glada ordensherrarna gjorde entré i bagarbutiken,
stod alltid en skara fattigt folk utanför, väntande på att
bagarfröken skulle få tid att låta dem köpa gammalt bröd. Och
se, de fina herrarna kunde ge bagarfröken en tyst befallning
att sälja färskt bröd, men ta’ betalt för gammalt. Det blev
då ett tackande och nigande i oändlighet av alla dessa stackare,
vilka oftast stått en timme eller mer i tidig morgonstund för
att komma så pass långt fram i kön, att inte allt gammalt bröd
skulle bli utsålt och de ingenting få med.
»Dagen efter», och det var alltid söndag, möttes herrarna
på nytt, då på »Opris», du Nord eller på gamla Hammerska
ladans schweizeri, där man obligatoriskt intog den s. k. salta
biten.
Ja, det var ordenslivet i gamla dagar. Numera går det helt
annorlunda till, framför allt mycket mera städat.
Ordenssalarna stängas redan vid tvåkanten och inga frestelser,
åtminstone vad undertecknad vet, ligga på vägen mellan ordenshuset
och hemmet. Seden att köpa kaffebröd med hem anses inte
»fin» och så har då allt kommit i anständiga spår. Till fromma
för de unga. Vad deras pappor sedan haft för fyr för sig,
kan knappast intressera dem. Tror jag.
— — —
Det skadar inte att understryka hur mycket gott de olika
ordenssällskaperna göra, ty man får ofta höra de belackare
säga: »Hur kunna ’gamla människor’ kluta ut sig med band
och pjollra mystiska haranger?»
Bevars väl, att våra ordensceremonier äro av gammalt datum
och kunna förefalla den mera kritiska nutidsmänniskan
barnsliga, men det är inte inramningen, vilken bör ses som det
väsentliga, utan fastmer sinnelaget och det tvång till sant
kamratskap, som är alla ordnars huvudsyfte. De vilja förvandla
hela världen till ett enda gott, fast brödraskap och den idéen
är väl värd all aktning, allt skydd. Att de dessutom utöva en
betydande välgörenhet och just med sina s. k. pjollrigheter
förmå öppna hjärtan och plånböcker, gör vårt svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
