Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLII. Vid den s. k. Silverkusten. — Hur man fiskade ostron i Arcachon, hur man badade och lät guldet rulla i Biarritz. Ett par svenskar med gott humör och lika god som billig punsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när man hade fått för mycket av spelpassion och
toalettlyx, så gick man ut på terrassen och såg på havet. Det
var nämligen något underbart att se, hur havets vågor
försökte liksom möta spelpassionens genom att vräka sig mot
casinots grundmurar, men krossades, kastades tillbaka och
sågo sitt återtåg belyst av den mäktiga fyrens blixtrande,
enformiga ljus.
— — —
På extratåget, som förde oss från Bordeaux till Biarritz,
inträffade en liten episod, vilken tydligt nog visar de
svårigheter, en resande har de första timmarna i ett främmande land.
En ärad svensk kongressist, en lektor och samtidigt redaktör,
stötte nämligen till vår kontingent först denna dag. Han hade
rest direkt från mitten av Sverige till Bordeaux, en resa, som
tog minst sextio (60) timmar. Nu hade han hört svenska
talas på tåget och kom andlös i sista minuten in i vår kupé.
Nå, han presenterade sig, och efter en stund lade han upp en
grabbnäve franskt silvermynt på kupéns bord och så
frågade han:
»Var vänlig och säg vad detta myntet gäller ... Jaså, fem
francs ... Och detta? ... Två francs ... Det här en franc ...
Och det här lilla femtio centimes, förstås.»
Det blev tyst en stund och vi andra tyckte att det var litet
underligt, att han först nu hörde sig för om mynttecknens
valör. Men först här på stationen hade han fått franskt mynt,
i övrigt hade han kucklat sig fram på tågen med svenskt.
»Ja, nu vet min herre att skilja på’t.»
»Ja tack», sade han. »Jag vet något annat också», tillade
han godmodigt. »Droskkusken, som körde mig från min
ankomststation till denna station skulle ha tre och femtio ...
Då gav jag honom en så’n här ... Fem francs ... En så’n
här ... två francs ... samt en så’n ... En franc. Och
slutligen den här lilla ... Femtiocentimesen i dricks ... Jag
förstår nu varför han blev så glad och tackade så innerligt.»
Kusken hade fått 8,50, i stället för 3,75.
— — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
