Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(öppnande), och utföres blott af instrument; fortsättningen omvexlar med arior, körer, duetter,
terzetter, qvartetter, recitativer, introduktioner, ritourneller, o. s. v. En opera af allvarsam
karakter kallas Opera seria; en komisk eller skämtsam opera heter Opera buffa.
är en sångdram, i hvilken icke allt sjunges, utau emellanåt talas,
kallas ett slags komiskt skådespel, hvari dialogen afvexlar med kupletter (små korta
sånger), merändels på allmänt kända, enkla melodier.
Melodram sjunges icke, utan endast talas, men talet ledsagas af instruments toner, hvilka
bidraga att uttrycka den handlande personens känslor. Den kallas Monodram, när den talande
är ensam, och Duodram, om två dervid uppträda.
iåa»B%»narsiil var ursprungligen sådan musik, som uppfördes vid hofven;
numera förstås dermed tonstycken, som äro passande for mindre rum ocli enskilda
kretsar; men deruti ingår likväl äfven ett ocli annat, som hufvudsakligen
äraf-sedt till utförande i fria luften, t. ex. Serenad eller Notturno.
Kammarmusiken är så mångfaldig, att det skulle vida öfverstiga denna lilla framställnings
plan att anföra alla de kompositioner, som räknas hit, hvarför endast de vanligaste omnämnas:
Symfoni är ett större, sjelfstäudigt instrumental-tonstycke utau sång. Den brukar bestå af
tre satser med hastig och en med långsammare taktrörelse, och denna förekommer i midten.
Af de tre lifligare styckena är ett, som kallas Menuett (ursprungligen ett slags dans), hvilket
utgör symfoniens andra eller tredje nummer och är satt i takt. Den mellersta afdelningen
deraf kallas Trio. Efter trion omtages alltid menuetten.
Konsert utföres väl af en hel orkester, men dess egentliga meniug är, att en eller flere af
de föredragande skola hafva tillfälle att ådagalägga någon hög grad af skicklighet.
Sonat är ett för fortepiano eller annat ensamt instrument satt tonstycke, som består af tre
eller fyra satser, af hvilka hvardera har särskild karakter och tempo.
Fuga är en komposition, deruti två eller liere stämmor härma eller liksom jaga hvarandra.
Melodien, som börjar fugan, heter Dux (föraret) eller Tema; dennas toner upprepas snart af en
annan stämma, som kallas Comes (följeslagare) eller Risposta (svar); men comes utför melodien
i antingen lägre eller högre toner än dux. På detta sätt fortgå tonerna efter vissa reglor hela
stycket igenom, likväl med här och der förekommande variationer på åtskilliga sätt.
Kanon liknar fugan deruti, att likadana toner från två eller flera stämmor följa hvarandra;
men skiljer sig derifrån så i afseende på form som vidsträckthet.
Fuga och kanon nyttjades fordom ofta, och isynnerhet fugan omfattades med stor förkärlek
af de gamle tonsättarne. De begagnas väl stundom ännu; likväl är numera vida vanligare, att i
musikstycken af andra slag finna mindre eller större ställen, som äro fugerade eller kanonerade.
Bland mindre till denna tonstil hörande musikstycken äro: Serenader eller Notturnos,
aftonmusik utanför någons fönster; Fantasier eller Capriccios, som föreställa ögonblickliga ingifvelser
och äro utan bestämd form; Variationer, förändringar och utsmyckningar af något musikaliskt
tema; Potpourri, flera kända olika melodier, sammanbundna genom passande öfvergangar; Rondo,
(häntydande pä de gamla rundsångerna), hvarvid hvarje person måste i sin tur omsjunga temat;
Pastoraler, enkla, behagliga kompositioner, som hafva en landtlig, idyllisk pregel; Romanser, enkla,
okonstlade stycken; Cantilener, längre och mera utförliga romanser; Angläser, Fransäser, Polonåser,
Sicilianos m. fl., dessa folkslags nationalmusik, o. s. v.
tårigf/musik har ursprungligen haft till ändamål att elda och uppmuntra
krigaren under hans många faror och besvär i fält. Härtill användas vanligen
starkt ljudande, skrällande och larmande instrument, såsom trumpeter, större och
mindre trummor m. m., mindre tjenliga for annan slags musik.
IPtMgtåtMvife utföres af högst olika instrument, så till antal som
beskaffenhet. Baletter, konstdanser på scenen, spelas af hela orkestern, hvaremot man
vid andra såväl offentliga som enskilda dansnöjen finner sig belåten med färre
instrument, stundom blott med ett enda. En flytande melodi och en
uttrycksfull rytm äro tvänne hufvudsaker, som fordras i en god dansmusik.
Hvart folk har sina egna national-danser, och bland alla sådana framstå de här i landet
inhemska såsom tillhörande de allra skönaste. Många, af lärda kompositörer sammansatte,
dans-toner sakna det naturliga välljud, den rörelse och det lif, som spritter i de svenska bonddanserna.
Fnikmtngeir kallas sådana stycken, som ett helt folk eller en del deraf,
som kallar sig dess representanter, med förenade röster uppstämma, och antingen
innebära en hyllning åt den regerande personen, eller uttrycka kärlek till fosterlandet.
Fotkvisur kallar man de stundom underbart sköna melodier, som ännu
lefva bland allmogen, der de genom tradition fortplantat sig från den ena
generationen till den andra. Anmärkningsvärd är sådana toners förmåga att an-
Operett
Vådevill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
