Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funno en person, som var mycket lik Smerdes, hvilken de utropade till konung.
Då Kambyses erfor detta, ville han resa dit för att stilla upproret, men "då han
skulle stiga till häst, halkade hans svärd ur slidan och sårade honom dödligt,
522 f. Kr.; innan han dog förklarade han den falske Smerdes vara en hans
forna tjenare, som för oärlighet fått sina öron afskurna. Sju persiska höfdingar
beslöto undersöka förhållandet, och då de funno uppgiften riktig dödade de den
föregifha Smerdes och kommo öfverens om, att den af dem, hvars häst vid en
morgonridt först gnäggade, skulle blifva konung. Genom en stallmästares list föll
lotten på Darius, Hy st aspes’ son, som alltså mottog regeringen.
Be vidsträckta länder, som Cyrns och hans son intagit, blefvo af Darios bildade till ett
ordentligt rike. Efter de olika folkslagen indelades riket i 20 satrapier, hvardera med en
ståt-hällare för utöfvande af domaremakten och skatteuppbörden, samt en krigshöfding. Landsvägar,
postanstalter m. m. anlades i alla landsändar. Men äfven i krigiska företag ville Darins Hystaspes
utmärka sig; i Mediske konungen Cyaxares’ tid hade de i trakterna af Svarta hafvet boende
Skyterna gjort anfall på Mediska riket; detta ville Darins hämnas och gick med en här af
700,000 man på en skeppsbrygga öfver Bosporen, framträngde långs Svarta hafvets knst, öfver
Ister (Donaufloden) inåt nuvarande södra Rysslands steppländer. Skyterna nndveko att slåss med
Perserna och skickade till Darins såsom skank en fogel, en ritta, en groda och ett knippe pilar,
hvilken gåta uttyddes sålonda, att om Perserna icke kunde som fogeln flyga i luften, icke som
råttan krypa i jorden och icke som grodan simma i vattnet, skulle han icke vara säker för
Skyternas pilar. Hela hären var nära att förgås, men blef frälst derigenom, att Perserna intagit
åtskilliga länder i Europa, såsom en del af Thracien och Makedonien, så att deras återtåg var
betryggadt. En grekisk stam, Jouerna, bosatt på Asiens knst, ville afskudda sig Persiska oket
och erhöll biträde från Athen; i början hade de framgång, men måste slutligen duka under för
öfvermakten. Darius, uppretad öfver den hjelp Athenarna lemnat Jouerna, ville då underknfva
hela Grekland, men en* ditsänd här af 100,000 man måste med förlust och vanära återvända.
Ytterligare retad häröfver samlade han hela sitt rikes makt till ett nytt krig, men dog onder
förberedelserna dertill, 486 f. Kr.
Hans son Xerxes, som nu mottog regeringen, fullföljde fadrens planer och
drog emot Grekland med den största här gamla historien vet omtala; den skall
hafva stigit ända till millioner. På en öfver Hellesponten slagen bro tågade han
in i Europa; hans öfvermod var så stort, att då stormen uppref bron lät han
kasta kedjor i hafvet och piska böljorna med ris, för att visa att äfven dessa
borde vara honom underdåniga. Emellertid fick han snart tillfälle att erfara sin
vanmakt, ty genom Grekernas tapperhet i förening med sjukdomar och brist på
lifsmedel till lands och starka stormar till sjös, kunde han föga uträtta. Spartas
konung Leonidas, som fått öfverbefälet öfver Grekerna, blef erbjuden att bli
konung öfver hela Grekland, om han ville underkasta sig Persiskt öfvervälde,
men afslog detta med förakt. Då Xerxes förgäfves väntat att Grekerna skulle
be om fred, sändo han ett bud till Leonidas och begärde deras vapen, då denne
svarade: “kom och tag dem!“ Dä någon berättade att Perserna voro så talrika,
att deras pilar bortskymde solen, svarade en Spartan vid namn Di enekes: “så
mycket bättre, då strida vi i skugga!“ I tre dagar förhindrade Grokerna fiendens
framträngande, då slutligen en grekisk förrädare, Ephialtes, visade Perserna en
genväg öfver bergen, hvarigenom de kommo i tillfälle att anfalla Grekerna äfven
i ryggen. Nu hemsände Leonidas hela hären, med undantag af 1000 man, med
hvilka han om natten mötte de anryckande Perserna, hvilka hoptals stupade;
omkring 20,000 man, jemte två Xerxes’ brödei-, blefvo på platsen; Leonidas’
följeslagare fäktade till sista man, och han sjelf föll af mattighet, utan att hafva
fått något sår; Xerxes, som fann hans lik, lät afliugga hans hufvud och uppsätta
det på en stång, tvärtemot bruket hos Perserna, som eljest värderade tapperheten
äfven hos en fiende. Här vunno sålunda Perserna en dyrköpt seger; men till sjös fick
Xerxes kort derpå, den 23 Sept. år 480 f. Kr., tillfälle att från en på Ättikas
strand uppbygd gyllene tron bevittna sin flottas fullkomliga nederlag vid Salamis.
Den listige Themistokles, som genom sin visa anordning hufvudsakligast verkat till
detta resultat, sände nu ett hemligt bud till Xerxes med den diktade
underrättelsen, att Grekerpa ämnade afskära hans återtåg genom att upprifva bryggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
