Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Största förtjensten vid åstadkommandet nf det tyska enhetsverket måste’ tillskrifvas den
ofta hänsynslöse men snillrike preussiske statsmannen Otto v. Bismarc!:. Trots sina segerrika
framgångar har Tyska riket likväl nnder nyaste tiden ej varit fritaget från inre oro, synnerligen
hos katolikerna, som ock hos den nnder tryckta ekonomiska förhållanden lidande
arbetarebefolkningen. Denna oro gaf npphof åt talrika s. k. Socialistiska föreningar, hvilkas bufvndsyften
visserligen nppgåfvos vara: att verka för de fattiga klassernas väl, men som äfven bland sig
räknat många förvildade fantaster, och derför icke ntan skäl hafva ansetts ntgörn härdar för
farliga sträfvanden, riktade mot landets Ingn och sann folkfrihet. Sedan den gamle kejsaren år 1878
varit ntsatt för 2:ne mordattentat ha mycket stränga åtgärder vidtagits mot nämde föreningar.
Italien. Då Napoleons välde föll samman, upprättades genom
Wienerkongressens beslut åter de gamla smårikena. Men italienarne hade under den
franska regeringen alltför väl lärt känna de goda frukterna af den franska
revolutionen, för att utan motstånd foga sig i det gamla tillståndet. En hemlig klubb,
de s. k. Carbonari underblåste missnöjet, och 1821 kom det såväl i Neapel som i
Sardinien till oroligheter, folket begärde en konstitution, hvilken ock af furstarne
måste beviljas. Men snart derpå kom Österrike, hvilket land innehade en del
(Lombardiet-Venetien) af Italien, furstarne till hjelp, carbonari fördrefvos och
konstitutionen fråntogs folken. Julirevolutionen framkallade nya upprorsförsök i
Italien, denna gång i Kyrkostaten, hvilka dock likaledes af Österrike kufvades.
Ehuru dessa uppresningar fingo en sorglig utgång, så tillintetgjordes derför ej
nationens’ förhoppningar på en framtida befrielse, och striden emellan liberalismen
och absolutismen fortfor oafbrutet. Ar 1881 uppsteg prins Karl Albert af huset
Savoyen på Sardiniens tron. Han var en frisinnad furste, hvars tankar alljemt
voro fastade på Italiens enhet och pånyttfödelse. När, vid underrättelsen om
revolutionen i Wien 1848, ett uppror utbröt i Milano, skyndade Karl Albert med
en sardinsk armé lombarderna till hjelp. Men den österrikiske fältherren Radetsky
var honom för öfvermäktig och, efter flera nederlag, tvangs han att den 9
Aug. ingå ett stillestånd. Då Österrike kort derpå anfölls af Ungam, bröt Karl
Albert stilleståndet, men efter att åter hafva blifvit grundligt slagen vid Kovara
1849, nedlade han, öfverväldigad af smälek kronan till förmån för sin son Victor
Emanuel II, som afslöt freden i Milano. Öfriga samtidige revolutionsförsök i
Kyrkostaten och i Neapel aflupo lika olyckligt. — I början af år 1859 lyckades
det för Victor Emanuel att med Frankrike fa ett förbund till stånd mot det så
hatade Österrike, och den 25 April förklarade Napoleon detta land krig. De
allierade sardinarne och fransmännen vunno inom kort (4 Juni) ett afgörande
slag vid Magenta samt (24 Juni) ännu ett, vid Solferino, hvarefter österrikarne
måste ingå ett stillestånd och (10 Nov.) freden i Ziiricli, hvaruti Österrike till
Sardinien afstod Lombardiet. De allierades framgång uppväckte oroligheter äfven
i de andra italienska rikena, hvilka hade till följd att hertigarne af Parma,
Modena och Toskana förjagades från sina land, hvilka slöto sig till den sardiniska
staten. Påföljande år intog Garibaldi, den djerfvaste af de italienska
frihetskäm-pame, Sicilien och Neapel. Victor Emanuel antog då titeln af “konung af Italien*1
ehuru ännu hvarken Venetien eller Kyrkostaten voro med Italien förenade. Först
år 1866, då Österrike förde krig med Preussen, lyckades det Italien att erhålla
Venetien, och 1870, då de franska trupper, som dittills försvarat påfvens välde,
måste återkallas till följe af det fransk-tyska kriget, intågade Victor Emanuel i
Rom, derigenom förenande hela Italien under en spira. Påfvens verldsliga makt
var från denna stund krossad. Victor Emanuel afled 1878 och efterträddes af
sin son Rum bert 1.
Ryssland. Efter Katarina II, som dog den 17 Nov. 1796, blef hennes
son Paul I utropad till kejsare. Efter att hafva brutit en med de andra
stormakterna ingången allians och invecklat sig i krig med Frankrike och Italien, blef
han af några sammansvurna mördad i sin egen sängkammare natten emellan den
23 och 24 Mars 1801. Han efterträddes af sin son Alexander I, hvilken blef
första upphofvet till Napoleons fall och efter en berömlig regering afled i
Tagan-rog den 1 Dec. 1825. Hans broder Nikolaus I uppsteg nu på tronen. — Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
