Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med mig efter eder egen dygd och ej efter onda mäns lögn.“ Magnus
sammankallade da en herredag, vid hvilken beslöts att Valdemar skulle fä hela
Göta rike, medan Magnus behöll Svea rike. Då Magnus derefter kom i
ovänskap med danska kungen, begagnade Valdemar tillfället att begära dansk hjelp,
för att från brodern återtaga sitt välde; men snart, år 1279, gjorde Magnus fred
med Danmark och tvang Valdemar att afsäga sig hela riket. Drottning Sofia,
som haft den grämelsen att se kronan på kittelbotarens mörka panna, öfverlefde
endast kort tid sitt fallna majestät ocli dog 1286. Valdemar sjelf tröstade sig
öfver kronans förlust genom åtskilliga kärleksäfventyr, men för visade
stämp-lingar mot brodern blef han 1288 tagen till fånga och, fastän mildt behandlad,
insatt på Nyköpings slott, der han afled 1302.
22. Magnus Ladulås, född 1240, hvilken sålunda på ett mindre ädelt sätt
bemäktigat sig tronen, blef en af Sveriges märkvärdigaste konungar. Han lat
kröna sig i TJpsala 1276, och efter freden med Danmark 1279 fick han ledighet
att egna sig åt rikets inre styrelse, hvarest han vidtog åtgärder, som till en del
ännu utgöra grunden för vårt regerings- och lagstiftningsväsende. Lagmännen,
hittills valde af folket för att föra dess talan inför konungen och på tingen,
inkallades af Magnus i hans råd och blefvo sålunda hans tjenare. Så väl dessa
som öfriga af sin omgifning och tjenare beviljade han skattefrihet och förklarade
dem ega större anseende, än andra hans undersåter; detta s. k. frälse
stadfästa-des 1280, från hvilken tid vår adel sålunda kan räkna sin egentliga uppkomst.
År 1285 höllos ej mindre än tvänne möten, eller ting som de ännu kallades,
det ena i Skeninge, det andra på kungsgården Alsnö (nu Adelsön) i Mälaren.
Genom Skeninge stadga afskaffades allshärjartingen och i stället förordnades, att
konungen skulle, då han så ville, sammankalla kvilka han behagade till
öfver-läggning om rikets bästa. Alsnö-stadgan bestämde, att hvar och en, som på
konungens kallelse ville infinna sig till krigstjenst med häst och karl i full
rustning, skulle vara fri från alla andra utskylder till konungen; härigenom
grundlädes den Adelig a eller Frälse-Russtjensten, och adeln, som sålunda ökades,
utbildade sig snart till ett stånd, hvars fördelar skilde sig från folkets.
Odalmännens urgamla rätt blef sålunda störtad, och från att vara sjelfrådande och
maktegande nedsattes de till ett beroende, föga bättre än de forna trälarnes.
Dock fick äfven allmogen njuta fördelar af denne kraftfulle konungs visa
regering: den hittills brukliga våldgästningen, bestående deruti, att resande utan
godtgörelse togo från landtmannen hvad de behagade, blef genom Alsnöstadgan
strängt förbjuden, och konungen förordnade en person i hvarje by, till hvilken
de resande fingo vända sig, för att mot skälig betalning erhålla hvad de
be-höfde. Denne kunde sällan sjelf herbergera alla som anlände, men hans
skyldighet var att anvisa hvar och en tjenlig plats, ocl^ då han sålunda gaf gäster
åt sina grannar, blef han, tilL en början på skämt, af dessa tillagd den ännu
brukliga benämningen Gästgifvare. Till de af Birger Jarl stadgade fridslagar
lade Magnus äfven den om Kungsfriden, som förbjöd alla våldsamma uppträden
i grannskapet, der konungen vistades; hvarjemte alla värnlösa gubbar, enkor
och faderlösa barn förklarades stå under konungens synnerliga beskydd. Alla
dessa lagar höll han kraftigt vid makt genom att strängt bestraffa deras
öfver-trädelser, utan anseende till person. Häraf erhöll han sitt tillnamn Ladulås,
emedan han beredde skydd för allas, äfven den ringastes, egendom; d,en på -detta
sätt uppkomna och bibehållna säkerhet och ordning inom landet utbredde snart,
en allmän trefnad och belåtenhet öfver hela riket. Magnus Ladulås var förmäld
med en dotter till grefven af Holstein, prinsessan Helvig, och hade med henne
fem barn, sönerna Birger, Erik och Valdemar, samt döttrarna Ingeborg,
sedermera iörmäld med danska konungen Erik Menved, och Rikissa, som blef
abbedissa i S:t Clara nunnekloster i Stockholm. Efter en femtonårig, lysande och
för svenska samhällets utveckling så betydande regering slutade Magnus sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
