Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wenntrberg, Gunnar, landshöfding, f. d. 2 okt. | Wettergrtmd, Josefina Vilhelmina (Lea), f. d. 2
1817: Gluntarnc. | sept. 1830: Smäbitar pil vers och prosa. Ur
Wetterbergh, Carl Anton (Onkel Adam), läkare. ! tant Ullas anteckningar, t Ur minnet och
fnn-f. d. ti juni 1804: Genremålningar. Träskeden, tasien.
Penningar och arbete. Hat och kärlek m. II. -IPiVsén, Carl David af, f. d. 9 dec. 1842:
Ly-roinaner. 1 riska dikter.
Koiist-llistoria. Ordet konst är liktydigt med kunna, kan, och innefattar
alltså i sin vidsträcktaste bemärkelse allt, som verkställes medelst en lefvande
varelses förmåga; i egentlig mening förstår man likväl härmed endast sådant,
som dels är mindre vanligt, dels erfordrar särskild undervisning och större öfning
för att kunna utföras. Särslcildt har man med benämningen fria eller sköna
konster utmärkt sädana göromäl, deri äfven den största kroppsliga färdighet ej
är nog, utan själens verksamhet måste vara den öfvervägande; till sådana räknas
Poesi, Musik, Måleri, Bildhuggeri, Byggnadskonst m. fl., hvaruti ingen öfning är
tillräcklig att vinna någon utmärkt skicklighet, så vida medfödda anlag derför
saknas.
Behofvet är menniskans första lärmästare. Så länge endast de rika länderna
mellan vändkretsarna voro befolkade, lefde menniskorna i en paradisisk
sorglöshet, enkelhet och oskuld, ty naturen frambragte sjelfmant allt hvad som var
nödigt till lifvets uppehälle och välbefinnande, och således fans ingen anledning
till hvarken bekymmer eller brott. Xär sedan menniskorna så förökades, att
boningsplatser måste sökas äfven i trakter, som voro af naturen mindre gynnade,
väcktes omtanken genom behofvet att äfven här erhålla det nödvändiga, och nu
började uppfinningarnas tid; den första utgjorde sannolikt fångande och dödande
af vilda djur, som användes till föda, alltså jagt och fiske; vissa arter tämjdes
och blefvo menniskans sällskap, och sålunda uppstod boskapsskötsel. Dernäst, eller
måhända samtidigt dermed, började försök att medelsi jordens bearbetande
framkalla flere och andra växter, än dem naturen sjelf alstrade, och sålunda uppkom
åkerbruket. Tiden för dossa de naturligaste näringsfångs första början kan icke
uppgifvas, emedan den föregår all historia. Men äfven en stor del andra
uppfinningar äro obekanta till både tid och personer; de äldsta tidernas berättelser
äro sä insvepta i fabler, att sanningen ej derur kan framletas, och äfven från
nyare tider kan vissa konsters första början endast till ungefärlig tidpunkt
bestämmas, emedan noggrannare uppgifter derom saknas. Yi vilja här i alfabetisk
ordning anföra de mest framstående produkterna af mensklig förmåga, så vidt
deras första utförande blifvit bekant.
Algebra. Den del af räknekonsten, som fått detta namn, anses härstamma
från araborna; som förste begagnare deraf näinnes dock en DiophaKtos från
Alex-anclria, omkring år .’365 e. Kr., hvilken deraf tros vara dess uppfinnare. Ordet
algebra härstammar från arabiskan dor det betydor jemförelso. Ifans Vieta, född
1540, i Fontenai i Frankrike, nästan omskapade donna vetenskap, och var den
förste, som doruti använde bokstäfver i stället för siffror. Som ytterligare
för-bättrare nämnas engelsmannen Thomas TIarriot, född 1.560, död 1621, samt
fransmannen dartesius, född 1596, död 1650; i nyaste tid tysken Gauss, norrmannen
Abel m. fl.
Anatomi, eller konsten att genom sönderstyckning studera monniskors och
djurs kroppar, omtalas redan vara använd af en egyptisk läkare Iferophilits omkring
300 år f. Kr. Under medeltiden kom denna vetenskap i glömska, men
upp-lifvades sedan af Martine de’Luzzi i Bologna 1305 och Andreas Vesalius i Padua 1537,
Den första anatomiska bok med upplysande kopparstick utgafs 1552 af
Bartholo-meus Eustaoh, läkare i Bom.
Apotek var först en grekisk benämning* på hvarje slags förrådshus och
begynto pä 1000-talet att särslcildt användas för läkemedels förvarande och
beredning. Apotek i dess nuvarande bemärkelse funnos i Frankrike 1330, i Augsburg
. 1285, i London 1345, i Xurnberg 1404 och i Leipzig 1409.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
