Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste underkasta sig dem. De voro till antalet tre, nemligen Urd (det förflutna),
Vcrdandi (det närvarande) oCli Shild (det tillkommande). Urd var den strängaste
och mest obevekliga. Skuld tjenstgjorde äfven som valkyria ocli uppträdde på
slagfälten för att der bestämma stridens utgång.
Man linner liitt uti läran om Nornorna cn träffande allegori af det frun tiden9 början
bestämda ödet, lirars beslut äro oryggliga och af hvarken personer, tider eller rum kunna undvikas
eller förändras. Till Nornornas verksamhet hörde äfven det, att de hvar morgon togo vatten ur
Urdarbruunen oeh öste detta tillika med leret öfver Yggdrasil, på det trädets grenar icke måtte
förtorka. Om askträdet Yggdrasil antages vara eu symbol af luftkretsen, så kan med denna
.vatten-ösning förstas den i atmosferen alltid befintliga lifsluften.
Valhjriorna. Bland de mör, som uppassade Einherierna i Yalliall, voro två
som jemte don yngsta nornan af Oden utsändes till hvarje fältslag, för att afgöra
dess utgång och befordra de värdigt fallne till deras bestämmelseorter, ty endast
hälften af dem kom till Oden i Yalliall, den andra hälften tillhörde Ereja och
fick sin vistelse i hennes borg Vingolf. De tre stridsgudinuorna, som egentligen
bära namnet Valkyrior, äro Gudur eller Gudr, den lugna tapperheten, Rota, den
upplågunde stridslusten, och &’kulda, den visa och följderna beräknande nornan;
de af bil das alla ridande på modiga stridshästar.
Agir, Uler, Yggur, eller Necken, sjöguden, hafvets beherskare, alltså
densamme som Neptuntis. Hans maka var
lian eller Rann, hafvets gudinna. Strömmar och vågor ansågos som barn
af detta par, livadan i sagorna böljorna kallas Agirs döttrar, med blå slöjor och
hvita hattar; den, som drunknade, sades fara till Ran, och ännu säger väv
allmoge, att den, som mister sitt lif i vatten, har blifvit tagen af Necken.
Suttung var en jätte, som hos sig förvarade ett mjöd med den egenskap, att
hvem som drack deraf blef skald. Oden önskade tillegna sig detta mjöd, hvilket
också lyckades honom. Berättelsen härom lyder sålunda:
Asarne hade länge varit i krig ined det folk, som heter Vaner, då de 9tridandc kommo
öfverens att ingå förlikning, hvarvid såsom fredsinurke framstäldes ett kar, deri bägge partierna
spottade. Iiäraf bildade gudarne eu inan, vid namn Qvaser, som var så vis, att ingen kunde
fråga honom någonting, hvnrpå han ieke visste redn. Han for vidt kring länder, för att
undervisa menniskorna, och kom sålunda till tvännc dvärgar, Fjalar och Galar, livilka dräpte honom
och läto hans blod rinna i tviiune kar, Son och Bodii, samt eu kcltil, Odrårer. De blandade
boning i blodet och fingo deraf ett så herrligt mjöd, att livern som drack deraf blef skald. För
asarne sade dvärgarne, att Qvaser drunknat i visdom. Derefter bjödo de till sig jrtten Gilling
och hans hustru, hvilkn de båda på ett svekfullt sätt bragte om lifvet; men dä Gilliogs son
Suttung sporde detta, grep han dvärgarne, förde dem ut på sjön och satte dem på ett kringflutet
skär. Fjalar och Galar bönföllo ora sina lif och erbjödo såsom förlikning i mansbot det herrliga
mjödet. Snttung autog detta vilkor, förde mjödet med sig och gömde det på ett ställe, som heter
Hnitberg, der hau tillsatte sin dotter Gunlöd att vårda det. Oden, som ville åtkomma mjödet,
förklädde sig till träl och besökte Suttungs broder Bauge, åt hvilken lnn eu hel sommar arbetade,
mot vilkor att han skulle skaffa honom tillfälle att dricka af hans broders mjöd; då Suttung tvärt
afslog denna begärau, tog Oden fram en nafvare, som het Kate, med hvilken han bad Bauge
genomborra berget; nar detta skett, förbytte sig Oden till en orm, kröp igenom hålet och kom
sålunda in till Gunlöd, der han qvarblef i tre nätter ocli fick dricka tre gånger. Första gången
drack han ur heln Odrärer, i andra drycken Uodu och i den tredje Son, och när han nn hade allt
mjödet, förvandlade han sig till en örn, och flög bort i största hast. Nar Suttung detta såg, tog
han sin örnhamn ocli flög efter. Då Asarne sägo Oden komma, satte de kar i gården, hvari
mjödet uttömdes; mcu som han var förföljd af jätten, råkade han i brådskan, förrän han hunnit
fram, utspilla någon del deraf på marken, och detta blef de odugliga skaldernas lott. —
Fornfor-skaren Finn Magnusen har gifvit denna myt en fysisk förklaring på det sätt, att med gudarnas
spott förstås regn och dagg, hvaraf uppkom vinrankan (Qvaser), hvilken dödas af de jordiska
ele-menterna (dvärgar och jättar) och hålle9 instängd af snö och frost, tilldess sommarvärmen (Oden)
genomtränger jorden (Hnitberget) och uppdrifver de närande safterna, så att växten kommer till
mognad, och dess blod, det sinnet lifvande vinet, kan njutus.
Natt ocli Dag. Om deras tillkomst lyder berättelsen sålunda:
Norvt hette en jätte, som bodde i Jotunhem; han hadc en dotter vid namn Natt, som var
svart och mörk i följd af sin härkomst. Ilon blef förBt gift med en man, som het Naglfare,
deras son vur Audr; sedan blef hon gift med Onar. Hennes siste man var Delling, af asaslägten
och med honom fick hon sonen Dag, som var klar, ljus och skön, efter sin fädernehärkomst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
