- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
152

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frukter, utan torra qvistar och grenar. Det sprakar och
lyser mera än det värmer. Ni må tro, mina käraste, att
det ej är en småsak att få en god eld här, ty veden, kno-
tig och qvistig, är vanligen våt; det är den handlandes
vinst, ty tänken eder, man köper den skålpundvis! Vi eldade
aldrig mera än ett rum, af det goda skäl att det ej fans
spis mer än i ett af de fyra, och vi behöfde det ej heller.
Sedan bålet är uppstapladt stickas stora vackra tallkottar af
ett barnhafvuds storlek in här och der; det hela påtändes
och så sätter man sig framför spiseln och pustar med en stor
pust så mycket man orkar, tills det är rigtigt tändt. Blir
draget för starkt så släckes elden, men det hände att ve-
den var så våt, att pustandet fortsattes ända tills brasan
var nästan nedbränd, och det höll åtminstone den eldande
varm. Vi brukade bli mycket förtretade ibland, men slu-
tade med att skratta och finna det lustigt.

Det var nästan onaturligt att sitta och lacka julklap-
par vid öppna fönster, innan solen gått ner. P. hade köpt
flere saker till M. och äfven till ett par andra; hela afto-
nen hade vi hushållsstök och till qvällen en rolig anrätt-
ning, kastanier, som vi stekte sjelfva, men ibland kommo
de sättandes midti ansigtet eller utåt golfvet, och man blef
både sotig och bränd, för att ej säga skrämd, när de små
tingesterna exploderade med en dugtig knall.

Julaftonen togo vi oss vår första saltvattenöfversköljning
— ack, så härligt! — uppburet af en liten vattuman, kom-
mande direkte ur hafvet (vattnet, icke mannen). Strax der-
efter springa vi ut och det första besöket är torget; först
och främst är det roligt att se blommor, frukter och mat-
varor, medan morgonens dagg ännu hvilar på dem och ej
det fasliga nizzadammet, ty det är en plåga här. Ett fint
kalkartadt stoft tyektes nästan alltid röra sig i luften och
lägga sig i och öfver allt. Man gör sina uppköp under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free