Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och använde det enda medel sotn erböd sig,
för att rädda henne ur faran. Hon sprang
(ill stranden, uppsteg på klippans spets på elt
ställe, som var mindre brant, och sedan hon
så sagta hon kunde, halkat ned i båten, tog
hon genast färden till sin nödställda
följeslagerska, hvars armar darrade under den börda
de hade att uppbära.
"Ack, jag är död af förskräckelse,"
utbrast hon, så snart vissheten att hafva
undgått faran återgifvit henne förmågan att tala.
"For Guds skull, hur har ni’ burit er åt för
att komma mig till hjelp; /jag tyckte att ni
kom likasom fran skyarne." Helena
förklarade för henne det helt naturliga medel hon
användt. "Godt, godt," sade Karolina, "det
är ganska vackert gjordt af er; jag skall
al-drig glömma denna tjenst, men, för all del,
återför mig till stranden, (y för alla det
jordiska paradisets blommor skulle jag ej å nyo
vilja blottställa mig för en sådan förskräckelse."
"Men," sade Helena, "vi viija ej
återvända till ^stranden utan något segertecken.
Dessa blommor, tillade hon, i det hon ryckte
dem upp, ä-ro orsaken lilt hela olyckan; det
skola de umgälla."
Hon återförde bålen till det träd,
hvarvid han varit fästad , och båda uppstego åter
på stranden. Helena företog sig att med
utsökt smak pryda Karolinas här med de
fund-na blommorna. Hastigt ådrog en ung
främling skyndsamma annalkande deras uppmärk;
- ’ ■ ’5i> ’ > .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
