Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fars frånfälle; det minne han af honom
bibehållit, gjorde på hans sjal samma intryck
som ett helgon erfar, då dess blick under
sömnen träffas af det himmelska ljuset. Han
påminte sig sina besök med honom i de svaga
eller sjuka slafvarnes kojor; ,den milda
ömheten i hans blick och uttrycket i hans röst då
hän uppmanade honom till en ädel handling.
Men det minne, som djupast inträngt i hans
själ, var det som rörde hans fars sista
ögonblick: huru han lagt handen på sin sons
hufvud, under välsignelser och rörande böner
(ill Herran, att bevara honom från all
verldens besmittelse. Carl kunde ej då inse
be-(ydelsen af dessa ord; men i en framtid och
midt under lifvets frestelser fick han erfara
deras välgörande inflytande; hans mor hade
tidigt gifvit honom del af fadrens papper:
under läsningen af dem hade han vunnit en
noga kännedom at hans karakter, hajis ädla
bemödahden samt det hopp och den fruktan
sonens framtida öde ingifvit honom. Han
hade på sådant sätt inträngt i helgedomen af
sin fars hjerta ; der hade han tolkat de ömma
och höga tänkesätt med hvilka han var
införlifvad. Carl Westall var jemt omgifven
af dessa dyrbara minnesmärken, hvilka såsom
en skyddsängel ledde honom i hans
handlingar, och dem han lika tryggt som sitt samvete
kunde rådfråga. De räddade honom från mer
än en villfarelse, hvaruti bekymmerslöshet
och ungdomslättsinnighet ofelbart skolat störta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
