Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 49
* . I ’
ridikyl, hvars snören han roade sig med alt
draga upp och igen} han kastade den afsides,
icke med en älskares uppmärksamhet, sotn
kan jemnföras med en prests djup» vördnad,
då han bär de heliga kärlen, utan med en
kall och likgiltig uppsyn, och lemnade
rummet. Under vägen mötte han Helena, som
vid hans annalkande tagit flykten, i hopp att
undvika honom. Men att göra det obemärkt
hade blifvit omöjligt — det var klart, att
hon hört samtalet! hennes blick uttryckte på
en gång den djupaste harm och förvirring.—•
Hennes blickar mötte WeBtalls: ett ögonkast
var nog att uttrycka den enas smärta och den
andres förtrytelse. Deras renaste känslor
hade upplågat af samma gnista: —- det var ett
bland de ögonblick, då själen upptäcker sig
i sitt mest lysande skick, och uttrycker
sig medelst anletsdragen, utan tillhjelp af
språket. Helenas första rörelse hade varit
att åter gå in i sin kammare, men Westalls
blick och utseende hade gifvit hennes idéer
en annan rigtning. -— Sä stor är sympatier.»
makt. "Stadna här ett ögonblick, Hérr
Westall," sade hon, i det hon hastigt gick in i
Redwoods rum, medan Gari ännu stod
förvånad vid dörren.
Hennes inträde verkade med elektrisk
kraft på de närvarande. Carolina steg upp
från stolen. Redwood utropade: "O* himmel!"
och Misstriss Westall sade under en »uck*
"hvilken skada!"
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
