Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
alllid brottets följeslagare. Då Lilly kom in,
utropade hon: "Gode Gud! Miss Cary, ni är
blek som ett lik? ni darrar i hela kroppen;
lät mig kalla Misstriss Lenox." Carolina
svarade: "nej, nej, Lilly; det är endast den kalla
och odrägliga sjöluften som gör alt jag
darrar; kläd af mig och lemna icke min
hufvud-gärd förr än jag är alldeles insomnad. Dessa
nordens kalla aftnar oroa mig och störa min
t!»
somnl
Följande dagen kom Carl Westall, såsom
vanligt, jemte sin ihor, lill Eton. Under
vägen plåckade Misstriss Westall, angelägen
att behaga sin favorit, några blad getväppling
åt henne, och försäkrade sin son alt dessa
prägtiga och välluktande blommor voro en
sinnebild af Carolina. Carl svarade icke,
men han tänkte, att om dessa blommors
skönhet kunde vara en sinnebild af Miss
Rad-Avood, var deras ljufva vällukt en ännu
sannare symbol af den dygd, hvars angenäma
offer uppstiger till himlen , och som är
för skönheten detsamma som vällukten är för
blomstren. Då han anlände, blef han varse
Carolina på en sidoväg, som ledde ifrån
Le-nox’s egendom. Han kände en oöfvervinnlig
vedervilja alt befinna sig ensam med henne;
men då han såg alt hon ej märkt honom,
steg han öfver trädgårdsstängslet och genom
en omväg fann han sig snart dold af
buskarne, som usgjorde en häck. Trollmakten af
hennes skönhet var försvunnen; ljustlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
