Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 63 -
(ar ni gör er en fruktlos möda; den sjuke
kan ej smälla samma födämnen som en frisk
menniska; Missiriss Allen och jag äro så långt
framskridna på lifvets tröttande bana, att de
tröstekällor ur hvilka ungdomen hemtar ny
styrka, ej kunna mer anstå oss."
Misstriss Allen hörde icke, eller låtsade
ej höra dessa yttranden. "Lucy," sade hon,
"tag ditt Nya Testamente, och läs för mig
några kapitel. Detta är nu min enda
återstående tröst."
"Det finnes ändå," sade Helena, i det
hon fruktande såg på Redwood, "hjelpkällor,
som aldrig uttorka."
"Lycklige äro de, som så tänka,"
svarade Redwood med ett tvetydigt leende, som
utmärkte att blott hans aktning för Helena
hindrade honom att svara att ett sådant
påstående endast kunde göra något intryck på
en gammal gummas försvagade hufvud, rcen
att det endast förtjenade åtlöje af starka och
v tänkande själar.
Lucy hemtade sitt testamente, satte sig
utan omständigheter på pallen vid Misstriss
Allens fötter och började läsa.
"Lucy," sade Helena, vändande sig till
Redwoed, "är såsom vi alla, något landtlig
och rätt fram, och känner föga verldens
höf-lighetsbruk."
"Det skulle göra mig ondt, Miss Bruce,
om ni ansåge mig så nogräknad i afseende
på yttre bruk, att jag kunde fordra uppoff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
