Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 100 —
lena underrättade honom att Misstriss Allen
fått ett bref från Emili, hvaruti hon, utan
att uttryckligt beklaga sig öfver att hon vore
olycklig , likväl förrådde sitt missnöje. —
"Detta bref," yttrade sig den stackars Emili,
"var endast skrifvet för att underrätta hennes
farmor, att hon var vid god helsa;" men hon
tillade, "att det kors hon så mycket önskat
pålägga sig, var ganska tungt; alla de, som
läto sig kallas Qväkare, voro det icke i
djupet af sitt hjerta. Öfverallt, hvarest rätta
lärjungar funnos, träffades äfven någon Judas; hon
tänkte dag och natt på sin goda farmor, uch
det ofta så innerligt, att hon suckade efter
’ sin återkomst ibland oss; hon trodde sig
känna en inre kallelse att öfvergifva folket; meri
hennes äldre syster, som ägde gåfvan att göra
uttydningar, försäkrade henne att sådana
tankar voro en frestelse. "Slutet på detta bref,"
tillade Helena, "bar tydliga spår af den
stackars flickans tårar. Hon hade flera gånger
omskrifvit en mening och lika ofta utplånat
den; man hade slutligen lyckats alt få reda
derpå; hon uttryckte sig på följande sätt:
"Jag skickar en öm helsning, såsom min pligt
ålägger mig, åt James Lenox, för all den
godhet han visat min jordiske broder; säg äfven
James, att om han kände all den sorg vissa
personer lida, skulle han icke tadla utan
beklaga dem af hela sitt hjerta."
"Allt detta," fortfor Helena, "är för er,
min herre, ett obegripligt språk; men vi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
