Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Snart? Hvad menar ni, Miss Bruce?"
Helena förklarade för Carolina, att bon
tänkte lemna Eton dagen derpå, och att hon
skulle blifva borta flera veckor.
"Gud ske lof för det!" utbrast Carolina,
och hoppade ur sin säng med en fröjd, som
hön ej kunde styra.
Helena steg äfven upp; hon sade
ingenting, men hennes blick tycktes så uttryckligt
fråga: hvad har jag då gjort er, att Carolina
efter ett ögonblicks tystnad fortfor: "Det är
fåfängt, Helena Bruce — det är onödigt att
längre dölja mina tänkesätt mot er. Antingen
jag vakar eller sofver, äro de alltid
desatn-sarama; ty ifrån det ögonblick jag såg er
första gången, har ni gjort mig skada; ni har
förstört mina planer, tillintegjort mina
förhoppningar, och det under oskuldens och
enfaldens larf. Jag hatar skrymteriet mest af
allt i verlden, och jag ville hafva den
fäg-naden att säga er, innan jag reser, att jag
ändtligen upptäckt alla edra konster, och att
jag är långt ifrån att anse er för ett helgon
och ett mönster af fullkomlighet."
Helena förvirrades öfver detta oväntade
utfall. "Jag vet icke, Miss Redwood," sade
hon med lugn, "hvad ni ämnat säga. Jag
•vet ej hvarigenom jag kunnat blanda mig i
edra angelägenheter: men hvad jag vet, är,
att er tanka, då ni med üit velat misstaga
er om meningen af mina handlingar, hvarken
kan eller böi störa milt lugn."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
