Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hvars botande Ingenting mindre
erfordrades, än "gafvan att läka."
De äldre bröderna, hvilka alltid voro
stränga mot nyss omvända medlemmar af
qvin-nokünet, som upptogos i deras samfund,
blefvo äfven å sin sida ganska oroade. De höllo
ofta länga sammankomster, vid hvilka Ruben
Harrington ägde "gåfvan" att föra ordet;
kanhända hade dessa gamla män hemtat sitt ljus
ur den egna erfarenheten af strider, som ägde
likhet med den stackars Emilis; ty de gjorde
snart den slutsats, att den unga flickans
opass-lighet var en moralisk sjukdom, och det var
Ruben, åt hvilken man uppdrog att hos henne
qväfva de sista ropen af en gensträfvig
natur, som ännu ej slitit sig los från verlden
och återkalla henne till de utvaldas hjord.—
Det var åt den glupska vargen vården om
det fruktande lammet anförtroddes.
Ruben var öfvertygad att intet kunde
uträttas utan Susannas samtycke och åtgärd,
och han insåg svårigheten att åstadkomma
den verkan han åsyftat, i synnerhet nu, då
hennes naturliga skarpsinnighet eggades af en
verklig tillgifvenhet och en ganska liflig oro.
Då bröderna slutat deras
öfverläggningar, föreslog Ruben att låta kalla den äldre
systern, för att rådgöra med henne angående
de verksammaste medlen till vinnande af
syftemålet. Susanna efterkom kallelsen; men
hon var ganska varsam och försigtig i sina
svar, till dess en af bröderna på visst sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
