Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 14? —
strama, som stodo på den andra, med
armarna i kors, hade ögonen fästade pä jorden; de
voro utmattade at sina andaktsöfningar på
aftonen, och bleka som spöken. Vår moder
Anna stod ensam midt uti rummet, och
liksom de öfrige med armarne i kors öfver
bröstet. Jag kastade omkring mig mina
förfärade blickar. Jag igenkända vid lågans sken
mina jordiska bröder och systrar, men ingen
af dem såg på mig. Det förekom mig som
vistades jag bland en hop döda. Jag vända
mig om. för att bedja min far föra mig
derifrån; han stod icke mera bredvid mig, utan
hade gått till sin plats bland de öfrige
bröderna.
I detsamma kom vår moder fram till mig:
"Ar detta," sade hon, "det förvillade får jag
läage velat återföra till fårhuset? Min hatt
hade fallit tillbaka på mina axlar; hon lade
sin hand på mitt hufvud; hennes hand och
arm voro obetäckta och hvita som marmor.
Mitt hår var fläladt och upplagdt efter
verldens bruk. "Här måste man umbära sådan
fåfänglighet," sade hon till mig. Då talade
hon icke strängt, fastän hon kunde antaga en
sträng ton , då hon fördömde synden.
—-Efter en kort tystnad och sedan hon
forskande betraktat mig, tillade hon med högtidlig
lös : "Susanna, hör mig. — Herran har sagt:
Öfvergif allt och följ mig, och du skall i
denna verlden skörda hundrafaldig lön för
hvad du uppoffrat, och uti herrlighslens rike
evinnerligt lif."
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
