Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »49 —
1
och kasta den långt ifrån mig, om jag ej ville
blifva evigt olycksalig. Emedlertid talade
William till förmån för denna kärlek, och rnitt
eget hjerta tog kanske ännu ifrigare dess
försvar. O! Emili, du vet ej huru ljuf och
öfvertalande den jordiska menniskans röst är,
och, oskyldiga barn, lacka himmelen! Du vet
ej med hvilken hänryckning det ännu ej af
nåden pånytifödda hjertat öfverlemnar sig åt
den känsla verlden kallar kärlek; du känner
ej, att vi sjelfva tyckas lefva och andas i
och genom den person vi àl«ka, att för hans
skull inlet offer är oss för dyrt, att jord och
himmel ....... ja att sjelfva himmelen är
intet emot den afgud, som uppfyller vår själ."
’’O! sladna, stadna," uibrasi Emili, och
nedföll på sina knä och vred sina händer
under en haft ig smärta; "tala ej mera så, jag
]tan ej uthärda det!"
"Nå val, mitt barn," svarade Susanna,
och återtog sin vanliga köld, som för eit
ö-gonblick gifvit rum åt hennes vältalighet;
"låt så vara, men var lugn och hör. Nåden
vann ändtligen seger; kampen varade flera
månader; jag såg alt jag aldrig kunde blifva
räknad bland de rättfärdige, utan genom min
lydnad för Evangelium, och så vida jag
beträdde de trognes väg. Min mor hatade redan
"tron" då , likaså mycket som hon gör det i
dag; jag emotstod likväl allt hvad hon sade,
for att qvarhålla mig: men när William med
förtviflan yttrade att han ej skulle öfverlefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
