Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Har ni da genomgått’ så hårda lidanden?"
frågade Emili efter ett ögonblicks tystnad.
"Beklaga mig icke, mitt barnsvarade
Susanna, "tacka snarare himmelen att han
ansett mig värdig att så lida."
Susannas berättelse hade just icke
alldeles den verkan på hennes unga lärjunges
sinne, som Susanna deraf låfvat sig. Harwoods
död hade gjort ett djupt intryck på Emilis
inbillning, och de slutsatser hennes instinkt
och känsla deraf drogo, voro kanske lika så
rigtiga som de bästa logiska dedukiioner. Hon
Itände att den tro, som fordrade dylika offer
och åstadkom dylika verkningar, var orättvis
x sina fordringar och grym i sina följder.
Hennes tillgifvenhet för denna dyikan
hängde, så till sägandes, på ett hår och berodde
fullkomligt af omständigheterna. Och häruti
var hon ganska olik Susanna, hvars tänkesätt,
sedan de af en hänförande kraft en gång
erhållit sin rigtning, blefvo oföränderliga,
liksom veiIdshafvets jemna flodande, och ej mer
befarade att genom menskliga åtgärder
undergå någon omvexling. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
