- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
87

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Substantivartiklarna - 76. Slutartikeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 87 -

hattame, brödeme, orteme,
ba-game, domarene, murarene,
stu-derandene, svarandene; rosorna,
rötterna, systrarna,

c. Somliga åter lägga
än-deleen -na äfven till maskuliner
på -er, men -ne till öfriga
maskuliner, således fötterna, men
tankame,

d. En och anniin skrifver -na
öfverallt utom vid substantiv,
som beteckna manliga individer,
således dalarna, fötterna,
meningarna, portama, vägarna;
men karlame, brödeme,
vän-nerne, rökarene.

e. Ibland får man se nentra
på -eri samt främmande neutra
på -i böjda såsom bi, bo o. s. v.,
följaktligen fögderi, fögderin,
parti, partin och då i best. f.
fögderina, partina.

Anm. 2. Till förekommande
af förvexling låter man vissa
subst. på -are bibehålla sitt e
framför artikeln. Ex. Borgarena,
domarena, fiskarena, hökarena,
ringarena, stackarena,
svärmarena (af borgare, domare, fiskare,
hökare, ringare, stackare,
svär-mare), till skillnad från borgama,
domarna, fiskarna, hökarna,
ringarna, stackarna, svärmarna (af
borg, dom, fisk, hök, ring, stack,
svärm).

Anm. 3. Hvardagsspråket i
de flesta svenska provinser
tillåter, för det i nästföregående
anm. påpekade ändamålet,
inskjutning af r i ord på -are,
hvarvid e bortfaller, t. ex.
dom-rarna, fiskrama (af domare o.
fiskare). »Åkrarna» och
»väg-rarna» duga likväl ej såsom be-

stämda förmer i plur. af- åkare
och vägare, eftersom de tillhöra
åker och vågrare. I orden
murare, segrare, vexlare och
stämplars är, af olika skäl,
inskjutning af r omöjlig.

Anm. 4. Orden man, gås,
lus, mus (alla med omljud) hafva
i plur. slutartikeln -en, således
männen (stundom männerna),
gässen, lössen, mössen.

Anm. 5. Formerna »brödren»,
»böndren», »fädren», »föttren»,
»gettren», »handren», »kindren»,
»stängren», »tändren», »ändren»,
»örtren» m. fl. d., för brödema,
bönderna, fäderna, fötterna,
gettema o^ s. v., finnas hos äldre
författare, men utgöra oriktiga
bildningar och äro — med
undantag af »fädren» (o.
»förfä-dren»), som stundom nyttjas,
företrädesvis i vers — nu
alldeles ur bruk. Deremot: alstren,
gallren, halstren, hindren,
fönstren (icke »fönstern» 1.
»fön-sterna»), mönstren, undren, af
de neutrala subst. alster, galler,
halster o. s. v.

2. Neutrala subst. på vokal
(4:de dekl.) hafva i plur.
slutartikeln -a; de enstafviga
der-jämte -en, med bortkastande af
pluraländelsen. Ex. Ånsigtena,
rikena, yrkena; bina o. bien, bona
o, boen, stråna o. stråen.

3. Neutrala subst. på
konsonant (5:te dekl.) hafva i plur.
slutartikeln -en. Ex. Barnen,
borden.

Anm. 1. Hufvud har ofta
plur. hufvuden och då i best.
f. hufvudena. Oæhufvud (i bet.
af ett slags våtvarumått) har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free