Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem förmår väl någonsin skildra alla denna natts
gräsliga kval?
Den uppgående solen lyste den 25 juni 1859 på ett
det hemskaste skådespel, fantasien någonsin kan måla.
Slagfältet är beströdt med döda människor och hästar,
och isynnerhet i närheten af byn Solférino äro vägar,
diken, hålvägar och busksnår fullkomligt betäckta med lik.
Grödan är fördärfvad, sädesfälten nedtrampade, häckarne
genombrutna, fruktträdgårdarna sköflade. Här och där träffar
man på stora blodpölar.
Byarna äro öfvergifna och förhärjade af bomber, granater
och kartescher. Husen, i hvilka projektilerna gjort
stora, gapande luckor, stå fallfärdiga på sina grundvalar
eller ligga i spillror. Invånarna börja krypa fram ur
källarna, dit de flesta af dem flyktat och där de tillbragt tjugo
timmar i mörkret och utan föda. Deras förstörda
anletsdrag visa, huru stor den förskräckelse varit, som de måst
uthärda.
Marken är öfversådd med spillror af alla slag,
sönderbrutna vapen och bloddränkta klädesplagg.
De olyckliga sårade, som under dagens lopp
upphämtas, äro dödsbleka af utmattning. Somliga af dem,
särskildt de dödligt sårade, skåda med slöa blickar omkring
sig och tyckas icke fatta hvad man säger till dem, andra
åter öfverfallas nu till följd af den öfvermåttan stora
nervspänning, i hvilken de varit, af häftiga krampanfall. Andra
åter, med gapande sår, hvilka redan börjat inflammeras, äro
nästan vansinniga af smärtor och bönfalla blott därom att
de af barmhärtighet måtte få nådestöten. Många vrida sig
med af ångest vanställda drag i dödskampens sista ryckningar.
Het finnes äfven olyckliga, som blifvit sträckta till
jorden af en kula eller en granatskärfva och sedan blifvit
öfverkörda af artilleriet, så att de nu ligga där med både
armar och ben krossade.
De cylindriska kulorna splittra på ett alldeles särskildt
sätt de ben, som de träffa, och den skada, de åstadkomma
är merendels ohjälplig. De sönderspringande granaterna,
såväl som de koniska kulorna förorsaka, äfven de, ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
