Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aflidit, och en artillerigeneral bäres bort till fältlasarettet
i Casa Morino. En sexskålpundskula har söndersplittrat
hans vänstra skuldra, och sedan tjugofyra timmar tillhaka
sitter den fast i axelmusklerna. I Castiglione, där han
sedermera låg, satte det sig kallbrand i såret, armen föll
af och generalen dukade under för det utståndna lidandet.
Vattenbristen gör sig allt mer och mer kännbar. Den
glödande solen bränner, alla grafvar och diken äro
uttorkade och soldaterna hafva endast gammalt, unket vatten
att tillgå. På de ställen, där en frisk vattenrännil eller
en brunn finnes, står vakt uppställd med laddade gevär,
och kan den dock endast med stor svårighet rädda vattnet
för de mest trängande behofven.
Sårade hästar utan ryttare, hvilka hela natten irrat
omkring på slagfältet, samla sig i flockar såsom kände de
behof af hvarandras sällskap och tröst däruti. Några barmhärtiga
kulor befria dem ifrån deras lidanden.
Bland de döda buro en hel del anleten en prägel af
ro. Det var sådana, som sjunkit ned döda på stället. Hos
dem däremot, för hvilka döden ej varit ögonblicklig, voro
dragen af dödskampen hemskt förvridna, fingrarna krampaktigt
nedborrade i jorden, ögonen vidöppna och stirrande,
under det att de åtskilda läpparna visade de sammanbitna
tänderna.
Trenne dagar och trenne nätter behöfde man för att
begrafva de på slagfältet kringströdda liken. Likvisst blefvo
många af dem liggande dolda af busksnår och ojämnheter
i marken och icke bemärkta, förr än de tillika med de
döda hästarne börjat förpesta luften.
I den franska armén erhöllo ett visst antal soldater
det uppdraget att söka utforska namnen på de fallna, innan
de begrofvos. Så långt möjligt var utförde de äfven detta
uppdrag, och numret på den fallnes utrustningspersedlar
uppskrefs, innan hans lik lades i den gemensamma stora
grafven. Lombardiska bönder hjälpte mot betalning till
med detta arbete, men det måste medgifvas, att mer än
en lefvande till följd af den rådande förvirringen måste
hafva blifvit nedgräfd med de döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
