Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sakens framgång, den förre genom att förmå Napoleon
III att biträda densamma, den senare genom att erhålla det
schweiziska förbundsrådets medverkan, hvarförutan hela
företaget antagligen strandat.
Det stora arbetet var dock ännu blott halfgjordt,
segern ännu blott till hälften vunnen. Dunant måste
ofördröjligen begifva sig af ut på nya resor för att bearbeta
den offentliga meningen och söka beveka de maktägande
att till en internationell konvention sända fullmäktiga
sändebud i och för ratificering af ett internationellt fördrag
nationerna emellan.
En propaganda sådan som den han bedref var icke
utan sina stora svårigheter, isynnerhet om man betänker,
huru litet allmänheten på den tiden var van vid
internationellt tankeutbyte i allmänt mänskliga frågor.
Genast efter konferensens slut afreste Dunant till
Paris, denna “ville lumière“, hvarifrån så många stora
impulser utgått. I kejsar Napoleon ägde han där en vän
och gynnare och blef af denne hänvisad till
utrikesministern Drouin de Lhuys. Inför denne framlade Dunant sina
önskningar angående en formlig, af alla regeringar
undertecknad konvention, och ministern lofvade å kejsarens
vägnar, att Frankrike skulle bemöda sig om att förmå de
öfriga makterna härtill, ifall en inbjudning utfärdades af
det neutrala schweiziska förbundsrådet.
En liten meningsskiljaktighet dem emellan höll på att
uppkomma angående den stad i Schweiz, där sändebuden
skulle sammanträda, ty ministern föreslog Bern, under det
att Dunant strängt höll på sin egen födelsestad, därifrån
hela saken utgått. Äfvenså diskuterades frågan om, hvilka
stater som skulle inbjudas. “Ni ämnar väl ej inbjuda
hvarje liten tysk stat?“ frågade ministern. “Nej“, svarade
Dunant, “blott konungarikena och storhertigdömena —
därtill alla stater, som på Genèvekonferensen låtit representera
sig“. Ministern lofvade nu att uppfylla dessa hans
önskningar, och Mexico, Brasilien och Nordamerikas förenta
stater ingrepos äfven sedermera uti inbjudningen. Genom
general Dufours inflytande i Bern lyckades det snart nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
