Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Raskol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppbrännas, »på det att deras följeslagare
ingenstädes måtte finna någon tillflykt».
I öfver 30 år tillämpades denna barbariskt
grymma förföljelsepolitik utan afbrott på
raskolnikerna. Jagade som villebråd från trakt till
trakt, förströddes de snart öfver hela landet,
öfver alt spridande sin tro.
Nu började massorna mer och mer vakna
upp ur sin likgiltighet. Dessa oförvitliga män
och kvinnor, som med ett sådant orubbligt
mod och lugn uthärdade dessa grymma
förföljelser, väckte det slöa folkets förundran och
häpnad. De två fingrarne — sinnebilden af
raskolnikernas kors och lära — som höjde sig
ur flammorna på bålet, hade större verkan på
de häpna massorna än några som helst
predikningar. Förföljelsens vilda stormar, vid hvilka
kättarebålen flammade, underblåste äfven den
förut svaga gnistan af allvarlig religiös
hänförelse hos folket, så att den lågade upp till en
oemotståndlig brand.
En rysk historieforskare har efter
offentliga handlingar från denna tid återgifvit
följande karakteristiska skildring, hvilken påminner
om ett välbekant uppträde under den skotska
reformationen.
»Det var i Tiumen», säger Kostomarov,
hvilken vi här anföra, »en stad i vestra Sibirien;
tiden, en södagsmorgon. Poperna höllo på att
fira messan i katedralen i enlighet med den
nya messboken, som vanligt. Församlingen
lyssnade stilla på gudstjensten, då en
kvinnostämma, i samma ögonblick som den heliga
hostian visade sig för folket, utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
