Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Leo Tolstoys Läror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemna sina hem eller lägga geväret på axeln
eller döda sin broder efter kommando, hvar
skulle då den polska svårigheten vara? Det
skulle då icke alls finnas någon polsk
svårighet. Alla svårigheter komma från olydnad mot
Kristus.»[1]
Dessa Tolstoys läror tillämpas äfven i
lifvet af en och annan. »Ett sådant fall omtalade
grefve Tolstoy för mr W. T. Stead i följande
ordalag:
»Det var en vän till mig, en ung man,
som blef utskrifven till armén, men som
vägrade aflägga trohetsed. ’I skolen alls intet
svärja’, sade han, ’lyder Kristi befallning. Huru
skulle jag kunna svärja? Jag vill icke svärja.’
Det första de gjorde var att insätta honom på
dårhus. Derpå sände de poper och andra till
honom för att öfverbevisa honom, men de kunde
ej borttyda Kristi tydliga och uttryckliga ord.
De sände honom då till artilleriet i Odessa,
men de kunde intet uträtta med honom.
Derifrån sände de honom till Tashkend, der han
talade till officerarne och aflade vitnesbörd om
Kristi lag. De befalde honom att hänga på
sig en sabel, men han vägrade. Derpå
kastades han i fängelse, hvarest han var innesluten
i tolf månader, hvarefter han frigafs, och nu
är han fri. Hvad han gjorde, det kunna
andra göra; och när alla göra det, skall det ej
blifva några krig. Jag tror, att om hundra år
skola alla krig upphöra af denna orsak. De
första kristna ansågo, att ingen kristen kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
